1 - Viskningen

Börjar ute i mörkret där Siska ska offras för att hennes by ska få Ljus. Det är en ganska bra början, denna gången är jag inte lika otålig över att få läsa om Dolg och Mori och de karaktärer man känner till. Men det känns lite för utdraget ändå.

Uriel och Taran vaknar upp i Ljusets rike och allt är frid och fröjd. Fast lite för frid och fröjd för de är lite misstänksamma mot allt det här och "olycksbådande" är ett ord som används.
Jag får mest vibbar av Isfolket/Lucifer och att de ska verka lite anti för syns skull. För det är ju en utopi, Ljusets rike har sina skavanker det med.
Nån tänker att "Taran kan ge problem innan Solen har fått makt över henne" och det känns ju… Sådär.

Det står att madragerna har hittat stamfränder men jag hade för mig att de fortfarande bara var fyra senare när de ville bli flera?

Barnafödandet regleras också på något mystiskt sätt…
En hel indianstam har hittat in också, de har tipier av hudar (fejkläder?) De kommer in 1690 och Häxmästarfamiljen typ 1760? Minns inte men Nattöga är den första att få sitt namn inne i Ljusets rike. Så det har inte fötts någon alls på 70 + 19 (de ska ju födas och växa upp först)?

Rafael och Amalie får Berengaria några år efter de andra och det förklaras med att Amalie var lite äldre så det var svårt att få barn, men de som kommer in föryngras till 30-årsåldern?

Sen en annan sak som stör mig är att Solen förstärker egenskaper men bara när det behövs förstärkas sämre saker, som med Nya Atlantis och vad det var. Varför är det inte nån som kommer in nu som blir förstärkt "dåligt"? Taran till exempel. Nu gillar jag inte henne speciellt mycket men hon beskrivs ju som ett hår av hin ibland, varför förstärks inte det?

Det händer ju en del men känns samtidigt utdraget. Ungdomarna hittar Tsi-tsungga, släpper in Siska och den här boken tog mig nästan en vecka att komma igenom. Var inte så lockad av att läsa den. Men slutet är bra, med Peter och Jenny som tar kontakt med Gabriel av Isfolket och de hittar Mori. Eller ja, de ska kalla på Marco som ska ta hand om det.

Bäst: Ja, det var nog slutet, då. Att få lite Gabriel, Ellen och Nathaniel igen. Och Miranda och Indra.

2/5

Spännande!

Är på bok fyra nu 😊

2 - Mori och Isfolket

Inte så fantasifull titel slog det mig nu. Förresten, insåg att det var en "missed opportunity" att inte skriva något om omslagen på pocketböckerna så tänkte göra inlägg om det i Isfolket-tråden respektive Häxmästaren vid tillfälle.

Den här var lite bättre, inte bara för Isfolket och att de hittar Mori utan den är lite spännande. Den var nog iofs bättre än första gången jag läste, bihistorien med Bodil och hennes jakt på Marco kändes mer "win" då. Vet inte, Bodil är lite För endimensionell.
Älskar dock hur Indra och Miranda hanterar henne och rycker på axlarna åt att hon stjäl deras pojkvänner.

Nataniel kommer till slut på att han kan ta kontakt med Marco på telepatisk väg. Det är väldigt ofta det är så, tycker det borde komma mycket mer naturligt och inte "Visst ja, jag har massa magiska talanger, de kanske jag kan använda här."
Och Marco har tydligen kommit tillbaka till jorden nu men Ingen bodde kvar på Lindallén utan de hade flyttat?! Nej, nej NEJ! Jag köper inte det. Även om det inte är samma släktsammanhållning som förr så har gården varit i familjens ägo sen fucking 1500-talet. De som var med i slutstriden lever fortfarande.
Men å andra sidan… Det kanske underlättar lite tanken på att de vill till Ljusets rike, hade Lindallén varit kvar hade jag i alla fall tyckt det var svårare att de bara drar.

Tova gästspelar lite och träffar Ellens och Nataniels svärdotter. Es och Ns barnbarn Sassa har tydligen dragit ner en gryta kokande het soppa och ansiktet är vanställt. Inte ens flertalet plastikoperationer har gjort någon nämnvärd skillnad. Jag är inte helt säker men tror jag lägger bullshit-kortet på detta. Att soppan skulle kunna bli så het att bara Marco kan fixa det?
Sassas pappa tog livet av sig och hennes mamma är inte speciellt snäll heller utan dumpar henne hos Tova när N och E är på Island.
N tänker också när han ska hjälpa Mori att Tova kanske borde varit med men att hennes förmådor "aldrig var så starka, inte äkta Isfolksklass". Ursäkta?? Hon gjorde rätt jäkla bra ifrån sig med sin specialtalang med suggerering, men antar att hon inte var en av dom Margit saknade… Blir Tova ens tillfrågad att följa med till Ljusets rike? Nej de skriver bara över gods och gårdar på henne så allt är lugnt.

Känner att det blir ganska osammanhängade här, hade visst mycket att säga.

Okej, Marco räddar Mori och de ska leta upp Dolg. De listar ut att han åkte till Island så de åker också dit. Sen vet jag inte riktigt vad målet är, hur de bestämmer vart de ska åka eller om de bara åkte omkring på vinst och förlust (och lyckas snappa upp var Dolg varit ändå).

Just det, i förra boken stod det att Indra absout inte skulle följa med till Sverige för hon hade förälskat sig i en pojke. Men i denna är hon med i Sverige (och verkar inte direkt bry sig så mycket om pojkar, det verkar mer roa henne att Bodil försöker stjäla dom).

De hittar i alla fall Dolg och i samband med det nånstans räknas Dolgs alla bedrifter upp, som t ex att han räddade älvakungen. Vän av ordning kan påpeka att det var det ju faktiskt Bjarni som gjorde.

Gillar Dolgs och Mirandas (och Indras) relation, önskar man fått mer.

När Marco ska fixa Sassas ansikte tänker Sassa n-ordet, känns sådär, boken är utgiven på 90-talet ändå.

Mori och Dolg villl ju såklart hemskt gärna in i Ljusets rike men deras största skäl till det verkar vara att den vanliga världen är inte en rolig plats, särskilt om man missat de senaste 250 åren, och att Ljusets rike är fantastiskt. Att deras familj eventuellt finns där inne nämns nästan som en bisak.
Alla de andra blir ju såklart sålda på idén och de ska följa med, även andar som flyttade till de svarta salarna tillfrågas (men inte Tova). Så nu är Sol och Tengel och Villemo bl a med igen.
Som sagt, jag var hyfsat nöjd med slutet i Isfolket och här görs allt bara ogjort. Att Marco och Tiili inte hade något speciellt plötsligt liksom, eller att Marco inte trivs i de Svarta salarna. Undrar vad som var planen med honom nu när inte Lucifers tidsålder blev av? Skulle han bara gå och slå dank i Svarta salarna? Då kan jag iofs förstå att han ville göra annat.

Alla samlas i en kyrka för där är en port. Miranda har något hon vill fråga en ande (minns inte detaljerna) men hon är osäker om de ens kan prata. Varför skulle de inte kunna de? De är ju synliga till och med.

De går i tunneln, blir trötta och somnar. Främlingarna hämtar dom och de ser på de sovande att de här är bra folk, de får komma in. Men senare i serien minns jag att de Inte kunde se människors karaktärer (därför Griselda lyckades ta sig in), jag tycker det är rätt störande att Margit motsäger sig själv. Det är ändå en stor grej.

Nånstans stod det typ att Marco är en enastående lyckad blandning av svartängel och människa. Ja, i jämförelse med Ulvar är det ju så, men vem annars? De har ju inga syskon, och eftersom självaste Lucifer som är pappa så antar jag att det blir bättre än om det är en vanlig svartängel.

Jaja, jag gillade denna ändå, även om Island blev lite segt till slut. Det kändes lite komiskt att Margit verkar ha så lite tilltro till sina karaktärer att hon stoppar in en resumé när alla har kommit till Ljusets rike. De "busiga" ungdomarna har ju gjort ett hål i muren och släppt in Siska och hittat Tsi-Tsungga.
Men sen! Efter karantän och så vidare (de lät ändå nykomlingarna hjälpa till med ungdomarna) så är det ceremoni med de heliga stenarna och Marco och Dolg får en egen stad. Prins Marcos och Dolgs stad ligger inte så jättebra i munnen. F'låt, Dolgo… 🙄

Bäst: Gillar Indra och Miranda väldigt mycket, Miranda mer denna gången. Addi är också mysig.
Noterat: Margits favoritfrisyr för män verkar vara ringlande svarta, skulderlånga lockar. Alla de speciella männen har den.

3/5

Sak som slog mig precis: Mori och (och Dolg) flyger till och från Island. Om de inte behövde pass så borde de åtminstone behövt några slags ID-handlingar. Samma med Marco.

(OT men jag skulle verkligen vilja veta vad protokollet är om nån dyker upp och dess identitet inte kan verifieras. Om personen inte vet sin födelsedag eller nånting, ger man dom bara ett personnummer?)

😄Kul med alla dina tankar och funderingar!

Jag är på bok 7 "Häxan" nu. Och jag upptäckte ett litet (stort) fel i texten på ett ställe. Undrar om du också kommer se det 😉😊

#7 Men åh! Nu blir jag ju supernyfiken!
Hade jag varit rik hade det gått mycket snabbare att läsa böckerna 😔

3 - Flickan som inte kunde säga nej

Men det kan jag! Nej, nope, njet, nein, NEJ!

Oh, lords! Var börjar jag ens?
Madragen Misa blir kidnappad och en liten flicka också. Flera prostituerade (och andra) blir oförklarligt mördade.
Fokuset är till största del på Elena, Danielle och Leonards dotter. Hon gör allt för att vara alla till lags, ber om ursäkt för att hon finns i princip, "kan inte säga nej".
Just för att hon inte kunde säga nej har hon hamnat inom sjukvården vilket hon egentligen inte passar för.
Elena har inget som man gillar, som får en att "heja" på henne. Hon är ganska fördomsfull och inte alls någon människokännare (vilket Margit påpekar). Hon blir intresserad av John för att han verkar gilla henne.
Extra spoilervarning men det är John som går omkring och brutalt mördar kvinnor som ser ut som hans exfru. Han ramlade ner i ett hål och föll hundratals, närmre tusentalet meter men överlevde tillräckligt för att Främlingarna skulle plocka in honom. För de kunde ju inte se på honom vilket rötägg han var eftersom "han var utan medvetande", som de kunde i förra boken när Isfolket och kompani kom in… 🙄. Det gör tydligen skillnad på att sova och vara medvetslös när man ska läsa av någons karaktär.

Jaskari (Villemans och Mariattas son) är en rövhatt! Han irriterar sig enormt på Elena och hennes flathet, nästan hustrumisshandlartendenser. Inte riktigt men åt det håller, säger Margit. När Elena fått lite självförtroende så säger han "Vad är det här för nya toner? Du brukar inte kunna svara för dig, du brukar ju ta emot skymfer och åthutningar som en dörrmatta" Hörrdu rövhatt? Bara för att någon inte säger ifrån betyder inte det att det är okej att säga precis vad som helst.
Elena ger rätt bra svar på tal men det blir ändå ingen "yes!"-känsla så att säga för hon gick från att vara "unlikeable" till rövhatt.
Om jag minns rätt så var Elena och Jaskari end game så de kan ju vara Herr och Fru Rövhatt tillsammans.

Elena hade en erotisk stund med Tsi men han ville inte riskera att göra henne med barn och "förstöra hennes framtid." Alltså, Isfolket var mycket mer progressivt än så här. Ljusets rike ska ligga så långt före riktiga världen men barn förstör ens liv? Wtf? Elenas pappa har bett Jaskari att hålla ett öga på henne, igen, varför?
Sex och så kan vara fint. Elenas och Tsis stund beskriver E som fin "men lite solkig" för de hade nästan sex och det Är tydligen lite fult ändå? Särskilt om man inte är gift.

Sen det här att det tjatas om att "alla är lika värda" men det stämmer ju inte. Det är okej att vara människa men nog är det lite finare och smäller om man är lemur och lemurer är nog bra men högst smäller det att vara Främling. Alverna är en egen renodlad ras som Tsi inte får beblanda sig med.

Som sagt så mördas det kvinnor i de Missanpassades stad (trevligt namn) och Elena och Jaskari gör obduktionen? Elena kanske är färdig sjuksköterska men Jaskari är inte färdig läkare än. Och en annan grej, Elena pratar om Tsi som sin barndomsvän men de träffades när de var typ 19? Känns som en rejäl stretch där.

Och den heliga solen då. Som är en flamma av det stora ljuset man kommer till när man dör som bara är kärlek yada yada. Men om man är vanlig hygglig så förstärker den de egenskaperna, är man inte så hygglig så förstärker den det och solkas ner själv. Funkar det där stora ljuset så också då?

Jaskari namedroppar sina föräldrars namn som om en random revisor som inte får ett namn skulle veta vilka de var. Det är flera som inte får namn. Revisorn, polismästaren, borgmästaren och borgmästarfrun och syster är inblandade i kidnappningarna men de får inga namn.
Men Moris hushållerska heter Lea…

Marco sitter och försöker hitta Misa och flicka telepatiskt men det verkar inte gå så bra. Han vill hellre göra det med lämpor men det kanske blir aktuellt med hårdare tag. Nyfiken på vad de skulle göra då.
Sen står det också nånting om älvens utlopp eller annat men Marco vet inte, han är inte tekniskt intresserad. …Men i Isfolket var han nära nog ett geni som såg igenom det tekniska och förstod sammanhanget.

Tanken var att Misa skulle tvingas att göra grejer och avslöja hemligheter. Hon hade fått apparater som skulle hjälpa till att kidnapparen (det var borgmästarfrun tror jag?) skulle får herravälde över alla världar men Misa som är så himla smart kan inte få ihop de här grejerna till nåt användbart för att kontakta omvärlden med? Känns som om hon borde kunnat MacGyvra ihop nåt.

I Missanpassades stads rådhus finns en pistol nånstans och de har absolut inga rutiner för hur den ska hanteras. Nog för att de får sköta sig själva där men lite krav tycker jag Lemurer och Främlingar kan ställa ändå.

Mori passar på attt nämna för Elena att Tsi hade sagt att hon hade sensuell utstrålning men han mindes inte i vilket sammanhang. Det gör jag. Tsi sa det appropå att hon borde hålla sig inne så inte mördaren får tag i henne. VIILKET VAR ANLEDNINGEN TILL ATT MORI ENS RINGDE ELENA!
Jag är lugn.

De får tag i John till slut och puttar ut honom utanför muren utan någon som helst rättegång eller nåt. Och Gabriel får tillbaka sin son som dog i en bilolycka, fast som ande. Jag minns hur det gick med det så denna gången var den scenen inte lika vacker.

Det känns också som om att det hintas rätt friskt om att Indra ska bli författare. Hon har skrivit lite, Jaskari nämner nån bok som är en av de få som kommit in utifrån, så då är det väl bara nyproduktioner av böcker? Men det händer ju inte och det tycker jag är synd.

De två första var hyfsade. Denna hittar jag inte mycket som jag gillar. Jag vill inte ge ettor lättvindigt, då ska det vara riktigt uselt, men jag funderade på 0 eller 1 med denna. Det känns inte som om Margit ens försökte. På goodreads har boken över 90 på både 4or och 3or. 75 5or och 5 stycken 1 stjärna. Vad är det jag missar??

Bäst: Att stunden med Tsi ger Elena massa självförtroende. Det hade varit finare om hon hade varit det minsta "likeable".

(svag) 1/5

Jag känner inte igen någonting, så antagligen har jag inte ens läst boken.

Men jag har en massa frågor!

Har främlingarna nåt larm som går igång när nån har ramlat ner tillräckligt djupt?
"Nu får du ut till sektor G7 igen, Mats, nån har dråsat ner där igen"
"Aj aj kapten!"

Och de som bor i Missanpassadestaden är odödliga, typ, men de blir inte lika unga som de som bor närmre solen. Men John bodde ju där och han hade föryngrats rätt rejält?

Och, såklart hade John lättat sitt hjärta om sin svekfulla fru till Jaskari när han nyss kommit till Ljusets rike. How convenient.

#10 Du missade inget i så fall 😆

Jo men jag har planer på att läsa böckerna igen, frågan är bara när jag skall börja!😔

#10 Jag mindes absolut ingenting alls av handlingen men det kom tillbaka när jag läste.

#11: Kan inte svara på hur främlingarna vet att någon har dråsat ner, men däremot så vill jag minnas att John hade bott i övriga riket rätt länge innan han flyttade till de missanpassades stad, så han hade väl hunnit föryngras då.

#15 Så var det nog ja. Men känns som om han blev ganska ung, 23årsåldern nämns och de andra stannade ca 35

#16: Jo det är lite svävande med föryngringen. Flera av invånarna är ju flera hundra år gamla, vissa även tusentals år, men ser ut som 20-30 åringar 😉

#17 Vad gillar du denna boken, nr 3?

Nu har jag tänkt lite, det var olika omständigheter som gjorde att jag var lite väl hård mot den här boken. Inte för att jag höjer med mycket, den var inget vidare alls men 1,5 orkar den upp till.

#18: Det är inte en av favoriterna. Elena tycker jag inte om, inte Jaskari så mycket heller. Tycker boken målar upp Elena precis som vad hon är, en velpotta utan egen vilja.

Jaskari ger intryck av att vara en muskelknutte utan tankeförmåga. Han går runt och tycker synd om sig själv och jävlas med Elena så fort han kommer åt.

Nej denna bok tycker jag inte vidare mycket om.

#19 Exakt! Du satte fingret på dom bättre än vad jag gjorde 😄

😁

4 - Dagg och dimma

Ganska meh på det stora hela. Ingen jag rusade till läsplattan för att läsa (eller skriva recension om) men jag avskydde den inte rätt ut som förra.

Handlar om att Miranda vill ge en sol till alla de som bor ute i mörkret (fast inte odjuren då) och nallar småsolar som finns lite här och var som glödlampor typ. Hur mycket helig sol fick egentligen främlingarna när det räcker till lampor och ficklampor och annat? Hur delade de upp allt? Varför fick främlingarna? Jag minns inte om man fick veta hur eller om det bara var att Vi får väl se senare.

Så Miranda ljuger och stjäl för hon vet bättre än skaparna av Ljusets rike om solen och så vdare. Det skaver en del. Ja, jag håller såklart med om att varför gjorde de inte ljust i hela jordens innandöme när de var igång men de bedömde ju att detta var en bra början, vi tar resten sen.

Men Miranda traskar ut genom muren, oklart vad hennes plan egentligen är. Hon är inte direkt vettigt klädd för mörkret heller (inbillar mig att det är lite svalare där i alla fall) men det var nog för att Gondagil och Haram ska kunna se att Miranda är en tjej på det avståndet (hon har en kort kjol…)

Miranda hittar en jättehjort i ett hål. Den hade ramlat ner där när den letade efter sin familj. Hon hjälper den att komma upp och får en kompis, Gondagil och Haram är impade.

Pojkarna är varjager som har kommit in i mörkrets rike någon gång för länge sen. Deras land är det bördigaste och väldigt eftertraktat så man undrar ju; vad odlar de ens där och hur växer det nånting utan ljus? De tycker ändå att man "vänjer sig" vid skumrasket men om jag ska märka ord så har de väl ändå inte vetat om något annat att vänja sig av med.
Gondagil är skittråkig. Haram är ännu värre. Fjärde boken in och tre av fyra böcker hittills har haft en man som ska ligga med kvinnor oavsett om de vill eller inte. Det känns så jäkla uttjatat nu! Han är inte ens intressant som skurk, bara en plattfisk.
G och H ser ju förresten när Siska tar sig in i Ljusets rike i första. Har ingen uppfattning om hur lång tid det gått sen dess och det nämns inget om hur gamla de var då men det går 12 mörkerår på ett ljusår. G är nånstans 25-30.
Miranda berättar om sin vackra syster Indra. Känns bara så onödigt inpass; varför skulle Miranda säga det i den här situationen? Jo, jag vet, för att Haram ska säga "ta med henne nästa gång."

Miranda klarar sig hyfsat trots allt ute i mörkret. Räddar hjortens familj och har behändigt nog med sig bedövningsmedel som hon fåt av Elena efter hennes karriärsbyte och antibiotika av Jaskari. Elena har också visat hur man gör och beräknar doser… Tur att det verkar vara okej med tjänstefel i Ljusets rike.
Hon kommer tillbaka in och berättar sen självmant om sitt äventyr, bara för att hon fick veta att Livets och Dödens vattenkällor finns där nånstans borta i dom svarta bergen. Isfolket throwback!
Miranda berättar om Gondagil för Indra som närapå börjar planera bröllop. M är väldigt mycket mer sansad och säger att hon är "Intresserad." Kärlekshistorierna känns så orealistiska, Person 1 och Person 2 möts, har en dialog på två meningar var och sen kan de aldrig tänka på någon annan. I Isfolket till exempel så kan jag inte komma på något par som man direkt fick följa och att de hade några som helst problem med at nån blev intresserad av någon annan. Möjligen i början, att man fick mer vardag med Tengel och Silje eller Yrja/Tarald/prästfrun som mest men annars är äktenskap bara smooth sailing verkar det som.
Så de samlar ihop en ny liten grupp som ska ut och prata med varjagerna om detta. Först får Miranda inte följa med. Hon blir jättedeprimerad, men sen får hon det. Hon flyger Marco om halsen när han berättar de goda nyheterna.

Marco ja… Han är väl en av de saker jag stör mig mest på med Ljusets rike. I Isfolket har jag bestämt för mig att han säger till Tilii att han älskar henne och det verkar verkligen vara nåt på gång mellan dom två när de drar till Svarta salarna. Men i LR så var det bara av nödvändighet och hon kände någon idoldyrkan/tacksamhet. Bullshit.
Men också så har det gått en väldig inflation i Marco i LR. Han gör en del hokus pokus här men allt Marco kan göra kan främlingarna också göra. De är också vackra och har svart hår. Så… Marco är snygg?

De pratar med bybor och frågar de gamla om sägnen om källorna. Som morot: Om ni berättar så botar vi er från gikt. Kändes omotiverat, de kunde de väl göra ändå? Bota gikt alltså.

Bäst: Miranda springer ut i skogen och pratar med Tsi om Gondagil men Tsi ryter ifrån att ingen kommer för hans skull. Heja Tsi!
Och jag gillar ju Marco ändå, trots att han blir rejält urvattnad här.

2/5(Haram är nära att dra ner det till 1.5 men jag känner mig tydligen generös)

5 - Johannesnatten eller hur många olika ord för Johannesnatten finns i världen?

Går inte så snabbt, detta. En del är för att jag är ur balans i allmänhet men en större del är att också denna boken känns ganska meh. Jag undrar vad jag hade tyckt om jag läst dom för första gången idag, så lite intressant kommer det väl bli att läsa de serierna jag inte läst innan.

Jori försvinner och långt om länge saknar de Tsi-Tsungga också. De listar ut att de måste tagit sig ut i mörkret på nåt sätt. Uriel slår sig samman med häxmästarna för att mentalt hitta Jori, har han någonsin haft såna talanger?

Nån (kanske Ram?) tänker vid nåt tillfälle att den här nya generationen ska bli nån slags elit. Baserat på vad? Att deras familj drog runt i alla Europas borgar? För vad? De verkar ju ha någon plan i alla fall men om någon inte passar för det?

Tsis ekorre Tjick hittar Gondagil som hittar Tsis gondol som han trots allt lyckas lista ut hur man flyger. Men, han är ju en man och har en "mans sinne för det mekaniska".
Till slut, efter att Gondagil gjort flera resumeer av allt som hänt i tankarna så hittar han dom och de tar med honom in i Ljusets rike.

Dolgo heter Dolg igen, vad var poängen med det ens? På tal om Dolg, han använder safiren för att bota Oriana. Men när han hämtar safiren vill farangilen följa med. Så, stenen vet att något ska hända, betyder det att framtiden är skriven i sten? Finns det utrymme för att Kent kunnat snubbla på sitt skosnöre och slagit sönder huvudet istället? Varför vill farangilen hjälpa Oriana egentligen? Minns inte att hon var nåt speciellt, tror i och för sig hon är med i nån bok till vad jag minns men… Eller den skyddade antagligen Dolg.

De bor där i Ljusets rike, den heliga solen lyser konstant på dom men om man håller i en eller flyger för nära så blir man extra from? Det jag menar är, finns det en gräns? Nu är godhetsmätaren full liksom. Har massa frågor som jag aldrig kommer få svar på.
Jaskari flörtar med Oriana och berättar om systemet i Ljusets rike men vad man fått veta hittills verkar det inte vara direkt annorlunda mot vår värld, vad är det som är så fantastiskt förutom konstant godhetsdusch?

Själva historien kanske var spännande första gången men nu vet jag hur det går så, är måttligt investerad. Rykten sprids om att det är jättebra i dom svarta bergen så hela Missanpassades stad vill åka dit. De verkar ändå ifrågasätta varför de vill dit men rycker sen på axlarna och fortsätter packa. Så de jagar det här ryktesvarelsen, Sol klätttrar upp på ett hus och tejpar igen en skorsten. Igen, jag förstår inte vad andarnas begränsningar är. Hur "jordade" är dom? De kan bli synliga och osynliga som de vill, men just förflyttandet verkar väldigt oklart.

Det är värre med karaktärsmord än riktigt mord, tydligen.
Marco säger saker ingen begriper trots språkbrickorna. Varför slutade dom funka helt plötsligt nu då?

Nä, jag vet inte. Hade som sagt varit roligt om man hade kunnat läsa dom för första gången igen nu. Men det är för mycket som stör för mig för att jag ska älska böckerna.

Bäst: Gillar Tsi som karaktär (men Jori är rätt rövig mot honom).

2/5

6 - Den utvalde

Nä men nu snackar vi! I alla fall i relation till de tidigare böckerna.
Det finns förstås massa jag stör mig på men Indra och Ram och deras kärlekshistoria är bara så fin!

De ska hämta The Chosen One™ i Nya Atlantis som ligger i den södra delen av Ljusets rike. Han är utvald för att han är född ett visst datum och kunde plocka ut rätt föremål av ett antal olika. Tänk som Dalai Lama. Men det är ju nåt som görs om och om igen i lamornas fall, men här är det en engångsgrej? Hur togs bevisningen fram? Vilka föremål? Vad är det som gör att det behövs en utvald så att det inte går att ta vem som helst? Ja, de ska till Livets källor men det var ju inte alls samma grej har jag för mig som när Shira gjorde det. Att det var mer fysiskt än psykiskt. Får väl se när jag kommer dit.

Nya Atlantis-folket benämner Indra (tror jag det var) som "jordmänniska" vilket jag tycker låter märkligt. Atlantiderna är väl ändå också från jorden? Atlantiderna har i alla fall blivit superpedantiska genom påverkan av solen och… Den heliga solen är då en liten bit av det stora fina varma ljuset som man vill till när man dör. Så långt är jag med. Men det här ljuset som bara är kärlek förstärker inte bara positivt utan negativa egenskaper, som att vara pedantisk då. Varför just det? Och varför blir ingen av huvudensemblen påverkad i någon negativ riktning alls? Det enda jag minns (extra spoiler) är att Armas blev ganska arrogant men det var ju inte så att det var tal om nån utrensning för honom. De sa typ "skärp dig" och så gjorde han det. Jag kanske minns fel får se när vi kommer dit.

Indra är utvald att göra folk av den utvalde eftersom han inte precis är världens mysigaste unge. I förra boken bestämde Ram att det var just Indra som var perfekt för detta uppdrag. Det sägs flera gånger att var bäst lämpad. Det tänkte Indra också, det måste vara för min personlighet ni gav mig detta uppdraget. Men nej, det var bara för att hon inte hade något vettigt att göra om dagarna. Om det nu är så viktigt att Reno blir mer mänsklig borde väl hans "omvändare" utsetts med lite mer omsorg.
Men, det är ett fint beskrivet hur Indra ändå når fram till honom, och de planterar ett frö tillsammans.
När de hämtade Reno lyckades Indra hitta några ursprungliga atlantider i en grotta där de stoppats undan i några hundra år. De är de riktiga, ädla atlantiderna, de som i början av boken ville ha ett eget ställe för att de inte ville behöva vara i närheten av de lägre stående lemurerna. Men nu helt plötsligt är det efterkommande generationer som blivit besatta perfektionister.
I alla fall, efter traumat i grottan får de äran att ta hand om Reno när Indra är ledig, det tyckte jag var taskigt. Även om de är landsmän så borde det väl finnas nån i Ljusets rike som kan det?

Indra och Ram blir kära och så men det är dödsdömt. Kärlekshistorier och avkommor över artgränserna ses som nåt icke önskvärt och först tänkte jag att det var lite väl konstlad konflikt bara för sakens skullmen sen kom jag på att det mest var Talornin som brydde sig så.. Då blev det bättre.

Stavfel och sånt, det blir lite komiskt när A byts ut mot Å igen. Mår (Mar), Indras får Gabriel och Joris får Uriel.

De gör en statskupp i Nya Atlantis och återinställer de gamla bra atlantiderna och upptäcker att Reno inte alls var den utvalde utan det var Nattöga. Vilken tur! Indra tyckte att det var lite konstigt eftersom Reno verkade vara yngre än vad de sagt, mer sex år än tio men i så fall är han väldigt vältalig om han bara är sex. Varför inte en äldre pojke som ska spela yngre? Och när de ser Nattögas soltecken i pannan så nämner Indra att Renos är mer upphöjt, som om de brännmärkt honom på nåt sätt och sen var det inget mer med det??! De brännmärkte alltså ett litet barn och alla bara rycker på axlarna? Men får ge Indra cred för att hon ändå tänker att Reno kan väl följa med på den resan i alla fall.

Hjärntvätt är okej när hjältarna gör det.

"Vilken man tror inte att han är den bäste älskaren i hela världen?" Vad för män träffade du, Margit?

Indra är med på statskuppen för att hon ska spela in allt, varför? Hon tar i alla fall kort på onda ögat, nåt som tillkommit sen gamla atlantider kastades ut. Undrar lite varför atlantiderna skulle ha nåt sånt? Ja, jag vet att det är plantering inför Indras nästa uppdrag men detta känns lite konstlat. Men jag gillar att det inte är så mycket såna där orimliga men bekväma lösningar i denna boken.

Indra berättar för Elena att hon är kär och Elena tycker det är mer rimligt att tänka sig att det handlar om Marco eller Dolg som så fort de figurerar i texten påpekas hur asexuella de är, snarare än att det kan vara Ram.

Men apropå rasismen i Ljusets rike; Nattöga blir överraskad över att Indra och Ram tar hans kultur på allvar. Som om han är van vid att de inte gör det. I det perfekta Ljusets rike.
Samtidigt använder de n-ordet flera gånger, det skaver ju lite.

Bäst: Indra och Ram. Var för sig och tillsammans och det är sånt fint skrivet hur deras intresse växer fram.
Indra fick ju ett nytt uppdrag, att göra folk av Oliveiro da Silva istället, hoppas det blir spännande. Minns nästa som bra, men vi får se.
(Oliveiro beskrivs som att han trivs bäst med luntor och disketter. Det tyckte jag var lite kul med tanke på hur tekniskt avancerade de ska vara. Disketter var ju passé när jag läste första gången).

3/5

#24 Jag ändrar mig. 3.5/5 blir det

#24: Böckerna blir, åtminstone i mitt tycke, bättre nu när du har tragglat dig igenom de 5 första 🙂

#26 Ja men jag tror (hoppas iaf) att du har rätt

#24 Ugh, hade tydligen antecknat på mobilen också, det glömde jag. Det var mest några korta noteringar men här kommer dom

De är ganska taskiga mot Reno. Sol bränner honom och nån tänker vid nåt tillfälle (inte så utförligt antecknat) att de ska ge igen för nåt vid senare tillfälle. Han får inte så himla mycket sympati, ett barn, som inte hade så mycket att säga till om. Brännmärkt, i flera bemärkelser då eftersom ingen ger honom en chans. De är bara vidriga tillbaka direkt.

På tal om Sol, hon är inte ett spöke utan en ande, vad nu skillnaden är. Att hon "går genom tid och rum"? Men måste ändå klättra upp för ett hus.

Och, bara så ni vet, så hade Indra sex faktiskt ibland ute på jorden. Men inte sen hon kom till Ljusets rike. Bara så ni vet.
(Det påpekas flera gånger)

Tillägg: Slog mig precis nu, att Reno gärna lyssnar när Indra berätta hemska sagor känns som en throwback till Kolgrim och Cecilie. Tycker det kunde räckt med att han var bortskämd, han hade inte behövt vara så fascinerad av grymhet också

7 - Häxan

Var några dagar sen jag läste ut denna så jag har lite svårt att tolka mina anteckningar nu 😅
Inte antecknat jättemycket heller men det var en del bra med denna boken. Vete sjutton om inte Ram och Indra är mitt favoritpar genom alla tre serierna.
Och nu kom jag ihåg att Jaskari och Elena inte alls var end game. Jag minns vem Elena blir ihop med men inget minne av vem det är som står ut med HUR URBOTA DUM I HUVUDET JASKARI ÄR! Förlåt men, va faan? Hur kunde han inte begripa att det inte var Elena? Särskilt som hon betonade hans namn fel? Men återigen kan man fråga sig hur de där språkbrickorna funkar egentligen. Borde inte Griselda pratat engelska? Och läkaren Jaskari vet att Elena/Griselda inte är oskuld också, men det kan jag väl ha överseende med om jag tänker att det är Margit som fortfarande tror på myten om mödomshinnan.

Griselda är märklig. Hon är supermäktig och kan komma tillbaka i liv efter liv med hjälp av sin påse/återfödas som sin egen dotter..? Jag får inte riktigt grepp om det. Men jag vill veta hur hon blev så jäkla mäktig. När började hon? Hur fick hon reda på hur hon skulle reinkarnera sig själv? Varför är hon så ond? Hon kommer också in i Ljusets rike för att hon ser så snäll och oskyldig ut, nu kan man absolut inte bedöma nån karaktär genom att titta på dom är de sover.

Det är inte bara Jaskari som är korkad. Huvudpersonerna listar ut att det är Griselda, att hon reinkarnerar sig på nåt vis men de utgår ändå från att hon ser ut som hon gjorde när Thomas såg henne, dvs halvgammal och ful. Vore det så långsökt att hon ser annorlunda ut i sitt nya liv? Eller att de borde ha nåt bättre system för att registrera nyanlända. Men det är tur att de anställda kommer ihåg att det är något de borde komma ihåg när G ger dom glömska för att sätta dit Oriana.

Mycket prat om att lemurer är mycket finare än människor och har en annan kultur och att det kan bli motsättningar i äktenskapet om de gifter sig. Det är skitstörande att det bara sägs att det är skillnad och blir konflikter, inte vad motsättningarna skulle bestå i. Alla blir ju genomgoda i princip i Ljusets rike, vissa mer än andra tydligen, vad består lemurernas kultur i som är så främmande för människor?

Sen ska de då ut och hämta hjortar. Griselda förgiftar några väl valda personer. De testar maten och en laborant som förblir namnlös säger typ "Då har vi väl funnit våra tre offer". Hur vet hen det? Hur mycket vet gemene man om huvudpersonernas förehavanden i allmänhet och Griselda i synnerhet? Varför skulle det inte finnas fler offer, särskilt som G är ganska random från deras håll sett.

Häxgruppen med Sol i spetsen bråkar med Griselda, både Jori, Tsi-Tsungga och andra tänker: Varför bråkar de med det stackars söta lilla flickebarnet utan anledning? Och jag bara undrar hur tröga är dom? De vet om den hemska häxan som försöker mörda folk, tror de verkligen att Sol och co skulle bara gå på ett barn och börja jävlas helt utan anledning?
Slutet är väldigt bra. Jaskari gör processen kort med Griselda och kör över henne med Jaggernauten men- hon kommer komma tillbaka för de vet inte var hennes påse är. Och de flesta mäktiga kommer ge sig ut ur riket för att hämta hjortar, det är så bra!
Dock blev det ju en del bortfall i och med Griseldas grafiska död men expeditionen skjuts inte upp trots att det tidigare var så viktigt att vara tillräckligt många så att Jori frågade alla han såg i princip.

Och just det. Indra tar ett kort på alla, G vill först inte vara med, säger att hon är så ful för hon har kommit på att det är en bra ursäkt att använda men hon vet ju inte ens vad som ska hända? Hon tror hon ska dö när Indra tar kortet, hur..?

Isfolketpodden har tydligen kommit fram till denna boken så jag försöker lyssna ikapp alla avsnitten för att kunna läsa tillsammans med dom. De har ett sommaruppehåll just nu och skulle vara tillbaka i september. Vilket innebär att jag måste vänta med nästa bok lite 😬

Bäst: Indra och Ram men jag gillar också hur Griselda inte bara omfamnar allt nytt och modernt utan är ganska konservativ i mycket

3/5

Jag tänker mig för övrigt att ljuset i Ljusets rike är ungefär som när man har ett par gula solglasögon på sig. I synnerhet blåa färger försvinner ju, det skulle jag sakna alldeles för mycket. Undrar hur svårt de som inte är födda i Ljusets rike har med att vänja sig. Jag tror jag skulle få det svårt.

#29. Vad är det för Isfolketpodd du nämner?

#29: Misströsta ej. Du kommer få svar på dina frågor 😉

Skumt, nu fick jag inga notiser om era svar.

#31 Sagan om Isfolket-podden med Dan Hörning och Anna Erlandsson. Jag lyssnar genom Spotify men finns säkert på andra ställen där poddar finns.
https://open.spotify.com/show/5fVW5xF0QEpdqHTTQpoOIA?si=8b87b767fb0c46a6

#32 Det låter ju bra det åtminstone men såg jag felet du såg som du nämnde i #7?

#33: Tror inte det. Du har inte nämnt det i varje fall 😉

När Oliveiro vill veta mer om Indra och Isfolket, så frågar han om några av häxorna i Isfolket är rödhåriga.
Indra svarar då att, jo Ingrid är rödhårig. Oliveiro frågar då när hon kom in till ljusets rike, varpå Indra svarar att hon kom in på 1700 talet med Häxmästarfamiljen 🙈

#34 Oj, ja det var ju en jättemiss! Var hon ens född då, höll jag på att skriva men det var hon i alla fall.
Jag tror jag registrerade nåt när jag läste, typ som när de i tecknade filmer ser nåt i ögonvrån men rycker på axlarna. Orkade inte tänka efter 😅

Kom just på ett fel jag reagerade på i första läsningen till och med. Margit skrev i bok 47 att hon träffar Gabriel som vuxen 1980 och säger till honom: "Du Gabriel, du verkar gilla Gro riktigt mycket"
Gabriel: Ja, det har du rätt i. Jag ska gifta mig med henne."
(Parafraserar lite grann)
Om vi säger att deras äldsta barn (vem det nu är, har alltid tänkt att Filip är äldst men Indra tänker lillebror om honom), med lite utrymme för dejtande och graviditet, är fött tidigast 1981 . När de kommer in i Ljusets rike-serien är det år 1995 så äldsta barnet borde vara max 14-15 år men Indra och Miranda är 17 och 19ish? Osäker på Indra men Miranda var väl 17 i alla fall.

Indra var väl ett par år äldre än Miranda, och Philip var väl yngst om jag inte missminner mig 🤔

#37 Indra är äldre än Miranda, ja. Kanske var Filip lillebror, nu när du säger det. Men oavsett, om Indra är 19 år 1995 hade hon ju varit född 1976

Jo, man skal inte försöka lägga ihop årtalen från Isfolket och Ljusets rike har jag kommit underfund om😝

Blir bara härdsmälta på huvudkontoret 😎🙈

8 - Skräcken

Nu ska det hämtas hjortar i mörkret. Känns väldigt mycket mellanbok och jag orkar inte direkt engagera mig heller. Känner lite som Indra (tror jag) som säger: "Men tänd lampan!"

Det hade ju kunnat vara både spännande och läskigt och jag tror jag tyckte det första läsningen men nu känns det bara som om de har sjuttielva mäktiga personer, plus ett gäng andar, plus heliga stenar plus massa tekniska grejer… Det är ju inget på spel. Sista spänningsmomentet med att en grupp lemurer som dragit iväg på expedition till svarta bergen (och druckit en droppe av svarta vattnet) lurar sig med in i Jaggernauten hela vägen in i Ljusets rike. Men det blir inte ens i närheten av spännande för de gör processen rätt kort.

Indra och Ram är fina åtminstone.
Sol vill bli människa och kommer överens med Marco att han ska fxa en pröva-på-period där hon kan växla som hon vill mellan andeskap och människa. Får väl se hur han gör det i nästa men Marco är väääldigt allsmäktig ändå, trots att han inte vill erkänna det själv.

Bäst: Indra och Ram håller om varandra.

Betyg: (svag) 2/5

9 - Sol av Isfolket (eller Sol är ersatt av en bedragare)

Nej, denna Sol känns inte som den har mycket likheter med den som man fick lära känna i början av Isfolket. Den här versionen verkar ha glömt att hon ens fick barn.
Hon anammar allt nytt lite väl snabbt, så att hon till och med går och sjunger Inner circle-låten Bad boys. Sol kanske skulle vara öppensinnad men jag vet inte… Det känns väldigt löjligt.

Men Sol är i alla fall på krigsstigen mot Griselda. Sol vill bli människa för att hon vill bli kär och få en familj. Så Marco gör henne sårbar, utan att berätta det för Sol! Griselda har levlat igen, nu kan hon spotta etter a la Tengel den onde. Undrar lite vem/vad det var som gjorde henne Så mäktig. Hen måste ju vara livsfarlig, hade varit kul om den återkommit senare.

Theresa vill åka ut till yttervärlden. Säger att hon vill se Theresenhof men planerar att stanna där eftersom Erling kärat ner sig i Lenore. Och Lenore tillför absolut ingenting, hon är inte spännande eller trovärdig på nåt sätt som antagonist.
Men Theresa låter väldigt naiv när hon tänker på Theresenhof. Som om att hon bara tänker knalla i där och säga: Nu ska jag bo här, och tjänarstaben hon lämnade står redo.

Bäst: Hade helt glömt Roparen men tyckte det var fint när Sol höll sitt löfte om att komma tillbaka till honom.
Och fint när Ram åker hem till Indra för att sova.

Armas beskriv som en lyckad blandning mellan Främling och människa men jag förstår inte riktigt vad det är som gör de "omänskliga" förutom ögonen då. Hur skiljer man på en lemur och Främling? Främlingarna är superlånga vet man också, och har sexkantiga fingar men just i ansiktsdragen?

2.25/5

#41 Förresten, i yttervärlden är de inne på det tredje barnfria året. Det antyds om dödsstraff om man skulle få för sig att skaffa barn. Sånt barbari sysslar man ju inte med i Ljusets rike. Där gör man bara nån slags mystisk kemisk sterilisering så att folk inte ska få några barn.

10 - Nattsvarta rosor

Jag gillar! Bästa hittills. Näst bäst så här långt är Den utvalde (nr 6) och Indra och Ram är mitt all time favoritpar.

Det händer mycket. Jaggernauterna är ett under av teknik och det är en vemodig stämning i boken. Förutom när Ram och Indra munhuggs, det är bästa i hela serien hittills.
Dummaste 1: "Andlig våldtäkt" ??? Indra verkade i allra högsta grad samtycka till vad nu Ram gjorde.
Dummaste 2: Tsi är begravd av elaka rosor.
Ingen vågar göra nåt, inte minst Marco som borde ha minst att oroa sig för. Skjut blixtrar på blommorna eller nåt!

Nån har klagat igen så offscreen bestäms det att nu heter det Lemurier istället.

3.5/5

11 Bländverk

Och så sjönk vi igen.

Det händer mycket men ändå händer inget alls. De kanske kom några meter närmre svarta bergens kärna kanske? De får rappa på lite, är ju bara 9 böcker kvar.

Gillar lite att de delas upp. En Jaggernaut hamnar i en annan dimension där de hamnar i nån mystisk dal som gör att de tror att de hamnat tillbaka i Ljusets rike. (Faktiskt lite skönt med ett andningshål där nån "tände lampan").
Men det var lite spännande, typ. Skurkdialogerna hade jag klarat mig mycket bra utan, det hade nog blivit mer läskigt faktiskt.

Kiro och Sol fattar tycke för varandra och… Nej!
Kiro har ingen som helst personlighet, varför skulle Sol falla för honom? Hade hellre parat ihop henne och Yorimoto.

Tsi-Tsungga ligger nära nog i koma men råkar av en händelse minnas att han har ett superpulver han fick från en alv han räddade livet på en gång. Han knäpper med fingrarna så är den andra Jaggernauten med besättning tillbaka i rätt dimension.

Bäst: Dolg skickar Marco i säng för att han är så trött. Marco får ligga och filosofera ända tills nästa scen då han är med igen.

2/5

12 Det bävande hjärtat

Den står inte direkt ut, de fortsätter kava runt ute i mörkret. Hittar antagonisterna i kända sagor som Medusa, Grendel, Minotaurus och St Görans drake. Och nån ur en norsk folksaga som kallas Kjerringdatteren, som Armas kärar ner sig i.
Lite Lucifer om igen; de har på nåt sätt fått rollen som onda i sagorna utan att vara det. Om de inte redan fanns så borde de väl skapats med ondskan?

Armas och sagofiguren Kari blir som sagt kära men så fort Indra ser det ska hon sätta honom på plats genom att påminna honom om att hans pappa aldrig skulle acceptera henne. Känns inte som om att Indra är rätt person att försöka ta ner Armas, hon fick ju inte Ram förrän alldeles nyligen av ungefär samma skäl.

Gillar ingen direkt. Händer inget "yes!" heller förutom när Ram säger til losern Kiro att "nåt får du klara själv".

(svag) 2/5

Hur går det med omläsningen? 😊

#46 Beror på hur man ser det 😊
Läste några böcker före podden, nästa de ska ta är Bländverk. Hade skrivit mina tankar för den när jag läste bok 11 men när jag installerade om datorn nyligen så var jag klantig och dubbelkollade inte att allt blivit sparat. Mina anteckningar blev inte sparade så jag läser om 11 nu 🙃

#47: 😖 Usch, vilket jobb. Det är därför jag drar mig för att installera om datorn.

#48 Var klantigt av mig. Lärde mig en läxa åtminstone och det var ingen katastrofförlust som foton eller så men man samlar ju på sig en del, svårt att kolla så att allt är med.

#49: Ja, det är alltid något man missar, hur noga man än tycker att man kollar.

#44 Ser nu att jag tagit "bästa scenen" och placerat den i Bländverk, tror den var i Nattsvarta rosor faktiskt.

13 - Ond saga

Nu så, är det äntligen dags för Nattöga att göra proven och visa sig värdig att hitta den goda källans vatten. Han får inte samma prov som Shira, utan detta är mer "hinder" vilket inte rimmar så väl med att det tydligen inte ska gå att ta sig till källan. Varför ens då ha en källa? Och jag förstår fortfarande inte hur de kan vara så tvärsäkra på att Nattöga inte får samma saker att göra.
Det är noll problem för Nattöga dock, hans hinder är mer fysiska och han är förberedd till tusen med diverse mer eller mindre magiska grejer, så… Det blir inte jättespännande, det blir det inte.

Shama är den oövervinnerlige slavgöraren som blir väldigt glad över att få se Shira och Mar igen. Han (och de andra element-andarna) tog sig in i Ljusets rike, eller ja, mörka delen då när människorna slutade tro på dem. Men… Gabriel skulle ju tro på dom i Sagan om Isfolket, och han lever fortfarande? Andarna verkar inte heller komma ihåg Marco från Demonernas fjäll utan pratar som om han vore en ny bekantskap.

Faron, Indra och en av vargarna hittar ett förråd ute på en ö i en äcklig sjö. Sin vana trogen hittar Indra halvdöda varelser från tidigare expeditioner där de stoppats undan.

Andarna bestämmer att Marco ska hälla goda vattnet i en rörledning som går till onda palatset där ondingarna sitter och trycker. Högsta ondingen är en kvinna som nån gång lyckas ta sig hela vägen till onda källan men nu är en oformlig geléklump som bara sörplar det goda vattnet. När Marco har hällt det goda vattnet i hennes rör spricker hon grafiskt i mindre gelḱlumpar som kletar ner rummet.

Marco har fått stränga instruktioner att absolut Inte hälla vattnet så att det kommer till den onda källan. Så Marco gör förstås det. Stor explosion, iskallt ondskefullt regn och Marco blir fast med båda benen under en stor sten. Tsi, som ska bli förälder tillsammans med Siska, har fått goda vattnet och flyger omkring och letar. Han hittar Marco och ger honom att dricka av det klara, goda vattnet. Och på den cliffhangern slutar det.

Jag börjar tröttna rejält på allt som bara ändras för vad som passar/blir mest dramatiskt för stunden.

(svag) 2/5

Hur går det med läsandet? 😉

#53 Jag läser lite annat, jag har saktat ner lite för jag vill inte läsa för långt i förväg jämfört med podden. Men just nu är jag mellan böcker så kanske ska ta nästa nu? 😄

#54: Ta det när du känner för det. 😊

14 - In i värmen

Äntligen är de tillbaka i Ljusets rike! Fast först är det ganska hopplöst och misär. Siska är ju gravid med Tsis barn, Tsi är hälften lemurier, hälften ettrig jordalv (DEN kärlekshistorien hade jag velat läsa) så de måste besöka jordvättarna för att få veta exakt hur länge en sån är gravid. Eftersom tiden går så mycket långsammare i Ljusets rike så har expeditionen bara varit iväg 4 dagar och inte 11 år (typ) som ute i mörkret.
Vättarna förgiftar dom men Siska drar med sig Lilja. Marco förlöser barnet, den scenen är faktiskt ganska fin.

Lilja är 1 av de 1.5 nya karaktärer som introduceras. Lemuriern Goram var med på hjortexpeditionen men gjorde inte så mycket väsen av sig. Lilja har en kusin som blir mobbad och misshandlad men det är Silas eget fel eftersom han är så tafatt 🙄
Lilja blir kär i Goram, har inte direkt nåt att säga om det mer än det finns redan en miljon olika karaktärer, varför introducera nya?

Jordvättarna hade stoppat undan Tsis föräldrar i en jordhåla så där ligger de förvarade och är utmärglade och nästan döda. Bara jag som tycker det börjar bli lite tjatigt?

Annat värt att nämna är Marco ordnade så att madragerna inte är sterila längre, så nytillskott från Misa, Siska och Miranda. Ceremoni i slutet där alla tackas för diverse stora och små insatser.

Händer väl ganska mycket, det är så synd om Silas men allt åldras ju så bra. N-ordet igen t ex, eller en del "victim blaming".
Jo, och Sol och disktrasan Kiro får ihop det. Okej.

2/5

Hur går det med läsandet? 😊

#57 Har missat att du skrivit, sorry. Ja, eftersom jag inte kan köpa e-böckerna (eller läsa de jag hade köpt) längre så har det stannat av lite. Jag har pocketböckerna men är så arg för detta. Men nästa bok är på gång att läsas, kul att du undrar! 😊

#58: Skrev ju igår eftermiddag, så jag räknade inte med svar direkt. 😊

#59 Jag kom på sen att det kanske inte gått så lång tid som jag först tänkte, helt dagvill 😅

#60: Du är inte ensam om att vara det. Hela dagen igår trodde jag det var söndag. 😁

15 - Mörkrets ande

Känns som om misogynin ökar för varje bok.
Berengaria (Rafael och Amelies dotter). Hon flörtar med alla pojkar, blir kär i de flesta i synnerhet då Nattöga och Armas och de förmanar alla förmanar henne att tänka på sitt rykte. Hon behöver gifta sig med en man som får fason på henne! (Jag minns inte om detta var ett citat eller om jag parafraserar men, ja).

De åker ut i mörkret för att sätta upp solarna och stöter på lite små "patruller". I en by finns det ett äldre par där mannen är inbillningssjuk och har det sååå jobbigt medan frun har det jobbigt på riktigt med värk och urinvägsinfektioner. Så Marco låter förstås deras sinnen byta plats och gnällmannen får uppleva sin frus smärtor.

I samma by finns även en ung man som bara har stumpar till armar ben och ögonlocken är stängda. Föräldrarna har gömt undan honom för de andra byborna eftersom innan de drack av vattnet skulle ha satt ut honom för att dö. Marco skapar dock armar och ben på honom men fixar inte ögonlocken. Misha måste då opereras och för att han inte ska klia sönder ögonen spänns han fast i sängen. Elena passar på att våldföra sig på honom när han ligger där (men oroa er inte, han tycker det är en positiv upplevelse).

Elena har lyckats undvika att dricka av vattenbrygden så hon är värre än nånsin. Jag orkar inte. De får till slut i henne vattnet, det var mestadels en restförbannelse från Griselda, hon kan inte vara otrevlig i sig själv, det går ju inte.

Mörkrets ande är nån slags personifiering av mörkret som vill ligga med människor så hen förslavar några humanoider i närheten som ska ordna ligg åt honom. Eftersom Marco druckit av det klara vattnet så får han låta Dolg klara av denna ande själv. Marco kan nu älska (läs: bli kåt. Tilii, någon?)

Den är väl så där. N-ordet men det framhävs hur fina och ädla de här urinvånarna är i jämförelse med Manx, bokens skurk. Manx är en övervintrad boer som blir ett snällt litet lamm när han får i sig vattnet.

1.5/5

Hur går det med läsningen? 😊

#63 Läste ut 16 igår så håller faktiskt på att formulera mina tankar om den så om nån dag eller 2 om allt går som planerat 😊

#64: 👍😊

16 - Livshunger

I denna boken händer det att det uppenbara kvinnohatet ökas ett tiotal gånger mer än vanligt. Förakt för den lyxprostituerade Zenda och hennes val av karriär och det faktum att hon inte skäms över det utan faktiskt gillar sitt yrke. Hon är visserligen ingen trevlig person i övrigt, försöker sätta dit Lilja för mord, men det är verkligen ganska uppenbart.
Stjärnöga är ett annat exempel. Flörtar med Marco för att få trycka på en knapp på hans kontor. Lägger huvudet på sned säger snälla "som den äkta lilla kvinna hon var". Hon är fortfarande ett barn som inte kan prata rent ffs!
Paradoxalt nog så kallas till exempel Lilja men också andra vuxna kvinnor för flickor. Mischa kallas för pojke så infantilsieringen har tydligen inga könsgränser åtminstone.
Berengaria fick ju inte följa med ut i Mörkret på Expeditionen till de svarta bergen och nu får hon svar på varför. Enligt Faron var det för att hon skulle "ställa till oreda i pojkhjärtan". Så hon straffas för att de stackars pojkarna inte kan hålla sig i styr.
Goram är också en elitväktare som är typ en orden som svär celibat till det här Stora Ljuset som bara är kärlek. Så han får inte ha en kärleksrelation för att det är Det Stora Kärleksljuset behagligt…? Solarna de numera smällt upp i hela jordens innanmäte är flammor av detta stora ljuset, så ganska påtagligt. Men just detta tycker jag gör att det inte är så stor skillnad på det och en random gud.

Men gänget får äntligen hälsa på Främlingarna i deras hemliga tillhåll. Elena ställer rimliga frågor men blir åthutad av Mori.

Så Goram och Lilja är såklart djupt och innerligt förälskade trots att de knappt umgåtts. Han ska precis åka iväg till det stora Kärleksljusets dimension (för att han kan ju inte vara kvar nu när han är kär) men precis när han ska till att åka får han höra att Lilja blivit anklagad för mord och Goram är den enda som kan ge henne ett alibi! Men resan kan absolut inte företas en annan dag (oklart varför) vad ska han göra??

Spoiler: Han kommer naturligtvis till undsättning för Lilja som den graalriddare han är. Sen blir han dödligt sårad av de stora svarta fåglarna som stör arbetet med att sätta upp solarna. Kommer han att överleva? Hmmmmmm, jag undrar så!
Ja, Marco och blå safiren klarar den biffen också.

1/5

17 - Från toppen och uppåt

Nu ska hela elitgänget ut på jorden och spraya den med godhetselixiret. Ute i världen är det korruption och maffiaherravälde med en man i toppen, Jack Loman.
Han har gömt sig i ett stort palats nånstans ute i öknen i ett sydamerikanskt land (jag har glömt vilket).
Jack har gift sig med Judy som har en tonårig dotter som Jack förstås lägger an på medans Judy förstås vänder det till att det är dottern som jagar Jack.
Jack får sin advokat att våldta Judy och lämna henne som mat till gamarna ute i öken. Althea, dottern, lyckas fly och plockas upp av Sassa och Jori. De hittar även Judy som har överlevt men fortfarande envist hävdar att Althea försöker förföra hennes man. Efter att hon äntligen fått dricka av elixiret (först ska hon bearbeta allt innan men till slut tröttnar de på henne). Hon gråter lite men sen är det inte mer med det. Om hon verkligen insåg hur hon behandlat sin dotter, att allt bara kretsat runt att vara vacker, rik och rasistisk och det till slut sjunker in…? Antiklimaktisk reaktion.

Sen är det en del med Marco, Ram och Indra och hur de ska uppfylla nån amerikansk ursprungsbefolknings profetia och samla ihop en vettig människa av varje "ras" eller "färg". Färgena är ihopkopplade med de fyra elementen så trots att Lomans folk gör sitt yttersta för att ha ihjäl dom så lyckas de inte för de är skyddade av sitt element.

Jag gillar nog denna boken minst hittills. Den är bara platt och så väldigt brutal. Hade ju kunnat vara så att nån av Lomans anhängare bara följde med för pengarna men hade vissa moraliska betänkligheter men såna nyanser finns inte.

Jori och Sassa gifter sig från ingenstans trots obefintlig kemi men de förenade Häxmästaren och Isfolket-familjerna på det sättet. Marco och Dolg hade varit bättre kandidater i mitt tycke.
Marco är ute i världen och pratar med världsledare igen. Året är nu 2080, senast han var ute mer öppet så var 1960. Eftersom han är så speciell borde han finnas i nyhetsarkiven, det hade varit intressant.

0.5/5

18 - Så djup en längtan

Väldigt vemodig på ett sätt som jag inte förknippar med Ljusets rike så även om detta är den bästa boken på rätt länge känns det malplacerat. Goram och Lilja får ihop det när orden ser över sina regler och Goram placerar en knytnäve i ledarens ansikte.
Dolg, Lilja och Goram möter tre olika monster som varit nära den onda källan och förvandlats men ett av dom är egentligen snäll (man), den andra är ett fåfängt kvinnligt spindelmonster och den tredje minns jag inte ens.

Boken är ganska centrerad kring Dolg och det slutar med att han tar sig till Islands ödsligaste udde och går upp i Alltet, tillsammans med Eliveva som gått och trånat efter Dolg och han henne utan att nån visste det, inklusive Dolg.

Jag kommer sakna Dolg. Varför kunde inte han också druckit av vattnet, gick ju hur bra som helst för Marco?

2/5

Tänkte faktiskt på den här tråden häromdagen. Roligt att du kommit igång med läsningen igen. 😊

Hur går det med läsandet?

#70 Har läst, ska bara skriva ner tankarna 😊

#71: 😋😊

19 - Mördande oskuld

Jag har läst de två sista böckerna i serien men har dragit mig för att skkriva om dom för jag tycker ärligt talat inte de är bra.
Extremt krystad handling men värst är karaktärerna. Jag tycker inte om nån längre och den sämsta kärleksrelationen av alla fiktiva kärleksrelationer någonsin börjar i denna boken.

Armas hittas nånstans i öknen totalt krossad. Indra och Ram får ut honom från en militäranläggning med hjälp av "godhetsdrycken" för det funkar tydligen lite likt alkohol; man släpper betänkligheter och hämningar.
Efter att Marco lappat ihop honom så är han hemma konvalecent hos föräldrarna så pappa Bergväktaren passar på att arrangera ett äktenskap för sin son. Det är en helt ny okänd främling som har en dotter. Givetvis är de inte vad de utger sig för att vara utan är Talornin och Lenore förklädda. Lenore förför Armas och får ur honom detaljer så att de kan ställa till jävelskap i Ljusets rike. De letar tydligen efter en flaska med ont vatten som Dolg, Lilja och Goram fick tag i för nån bok sen. De fortsätter leta efter Mori och Berengaria som inte finns nånstans, går inte ens att nå telepatiskt. Knappt Dolg kan som är nån slags elementarande nu. Och Armas har övertygat sig själv om att Berengaria är jättekär i honom och bara väntar på att han ska rädda henne.

Så Marco är nu tillbaka i Ljusets rike, ser en söt tjej som han blir störtförälskad i. Visar sig vara Stjärnöga, barnet han förlöste och som nyss inte kunde prata rent. Hon är nu fysiskt vuxen men inte psykist, där är hon fortfarande ett barn. Marco känner sig gubbsjuk (för att han är det!) men kan ändå inte låta bli att bli förälskad. I barnet Stjärnöga. För deras relation, eftersom hon är ett barn, så måste han förklara saker och lära henne om livet. Väldigt jämlik relaktion….

De ränner runt i Scweiz eller om det var Österrike och stöter på en död gammal häxa med en borg som har en ättling inne i stan som knarkat ner sig. Hon ber "äventyrarna" hjälpa ättlingen och det blir Armas uppgift, nåt han absolut har allt emot.Det bästa är att Faron blir skadad och spökhäxan drogar honom för att plåstra om honom. Alltså, att han ärr olig som drogad, inte att han blir skadad. Talornin mergas ihop med en gammal riddare, Lenore är som många andra kvinnliga Sandemoskurkar nymfoman och egenkär. Dödssynder för en kvinna i Sandemoverse.

Som sagt, jag känner mest att jag vill den ska vara slut. Serien är ungefär tio böcker för lång.

1/5

De tre sista böckerna var jätteträliga att ta sig genom. Håller med om att serien är alldeles för lång.

20 - Ett hav av kärlek

Förlåt, men äntligen!

Talornin och Lenore hade ett supervirus som de hotade med men det var ingen fara för svartänglarna trollade tillbaka viruset i tiden innan det skapades… De fixade också att vända en komet(svärm?) från att träffa tvillingplaneten och dra Ram tillbaka från dödsriket.
Ram stod på dödens tröskel, tiden är jätteknapp, Nu är han nästan borta, nej nu några timmar senare är hans själ Nästan övergången…. Indra och Ram är dock fortsatt det bästa paret i Sandemoverse.

Faron har tittat på Berengaria genom Främlingarnas skärmar hela livet och blivit kär i henne. Som tur är lyckades Marco få en glimt av framtiden, att de två var menade för varandra så de gav Berengaria tillväxthormon så att hon Skulle bli lång och jag orkar inte längre.

Slutet gott, allting gott. Alla får ett gäng ungar, Sol får sin (andra) dotter och Margit skriver att: "Härmed er den 82 böcker långa serietrilogien om Isfolket och häxmästarna slut.

ABSOLUT SLUT!

DEFINITIVT SLUT

OÅTERKALLELIGEN SLUT

(tror jag)"

Jag läste nånstans att hon inte trodde det skulle bli något mer för det skulle bli för mycket science fiction. Klokt beslut.

Lägger på ett halvt poäng för att den äntligen är slut.

1.5/5
Hela serien: 2/5

Slutställning medelpoäng:
Isfolket: 2.87
Häxmästaren: 2.33
Ljusets rike: 1.98

Tydligen gjorde jag rätt som slutade läsa efter Isfolket. 😉