1 - Trolldom

Herre Jesus vad seg! Ingen bra inledning. Har för mig att jag tyckte likadant vid första läsningen (men serien tog sig). Denna boken tog mig nästan en vecka att komma igenom.
Första läsningen tyckte jag också det var mer spännande (och läskigt) med de ickefiktivahistoriska personerna, men nu kändes det mest transportsträcka. Vi fick åtminstone börja med att få lära känna Tiril lite.
I inledningen står det också nåt om att denna saga "sträcker sig ända in i vår tid". Räknar Margit 1700-talet som vår tid? (Hade inte jag gjort).

Språket är mer stelt och gammaldags än Isfolket. Man säger I istället för du, icke istället för inte och jag tycker inte det flyter lika bra. Hade nog hellre haft mer modern och lättläst faktiskt.
Stör mig lite på alla galdrar som ska avbildas också. Läser på min läsplatta, det blir inte jättevackert och det spelar ingen roll för handligen.

Utöver det är det väl det "vanliga. Lite mysterier som varfför vill alla mörda Tiril? Och de får ledtrådar på ganska "dumma" sätt, eller kanske jag ska säga slappt? De som överfaller Tiril pratar vädligt mycket under attacken och säger namnet Georg. Känns klumpigt.

Lade märke till en felskrivning, de ska till Erlings kontor i Christiania men det utspelar sig i Bergen.
Móri är väl ganska intressant, blir nog det mer kommande böckerna. Varför är det så viktigt för honom att läsa de där böckerna, han använder sig ju inte ens av svartgaldrar så, varför spelar det roll?

Kan förstå om det var någon som läste denna boken efter Isfolket och gav upp. Jag tyckte nog att serien tog sig lite men får se vad jag tycker denna gången.

2/5

#1: Tycker faktiskt de första tre böckerna är sega att komma genom 🙈 Men som du skriver, så tar det sig eftersom 🙂

Skall bli så intressant att återigen läsa dina insikter och kommentarer om böckerna. Jag har nog i stort glömt det mesta av dessa böckerna, läste dem bara en gång tror jag, medan Isfolket plöjde jag igenom flera gånger.

#3 Jag har inte direkt heller läst dom många gånger, kanske 2-3 och det var läääänge sen.

Har inte läst dem alls. ☺️

Jag har läst dem 1 gång, och det 'är nog 10 år sedan tror jag 😊🙈

Men jag kommer mycket väl ihåg de tre första böckerna, inte själva handlingen, men att de var jättesega att ta sig genom.🙈

#6: Då hade jag nog gett upp. Brukar inte orka läsa böcker som jag tycker är tråkiga. Hade köpt alla böckerna i serien om Arn, men läste bara en fjärdedel av första boken, sedan tröttnade jag. Gav bort dem till någon som ville läsa dem istället. 😄

#7: Jag lyckades traggla mig genom de tre första då. Sen gick det snabbare vill jag minnas 😊

#8: Inte dåligt. 👏👏👏😊

#8 Så de tre första är sega? Ugh.
Har börjat på andra, jag tror inte jag gillar nån karaktär. I synnerhet inte Tiril för det känns som om man ska gilla henne men känns bara påtvingat.
Kanske Ester kommer ut "on top" och Erling men får se när jag är färdig med den 😅

#10: Jag tyckte de tre första var sega 😊 Men en kompis till mig tyckte alla böckerna i hela serien var jättefängslande, så hon kunde inte sluta läsa. Smaken är olika 😉

2 - Ljuset i dina ögon

Det tog ju inte lika länge men ändå längre än en genomsnittlig Isfolksbok.

Tiril rymmer undan vem det nu är som förföljer henne. Hamnar på Esters lilla ö. Ester sysselsätter sig med att vara landpirat. Jag gillar henne, lite i alla fall, men det står att hon drämmer till Tiril när hon gör fel i fiskebåten, svär och så men det är "inga hard feelings" Känns inte bra.
De tänder "fel" eld är ett skepp närmar sig. Ett skepp som i mörkret ser två människor (en i kjol för det har inte Ester) och en svart hund. Det är så Erling sätts på spåret att det är där Tiril är.
Så nu ska ju Tiril ställas inför rätta då men fogden och hans män tittar bort lite diskret så att hon kan hoppa på en båt till Island (dit Mori drog för att få tag i boken Rödskinna).

Erling pratar om Christiania igen och att han vill dit för att leta efter Tirils ursprung; jag behöver antagligen koncentrera mig lite mer men varför tror han att där är ett bra ställe att leta? Det kan vara något jag missat, att fru Dahl kom därifrån eller nåt.

Till är felskrivet till ull mer än en gång. Sen är det fler felskrivningar jag blir osäker på eftersom Margit anstränger sig att ha ett ålderdomligt språk i mycket så jag tänker att det kan vara ett gammalt ord eller uttryck jag inte hört men hon brukar också vara bra på att sticka in förklaringar.

Tiril säger något om att hon varit på flykt hela sitt vuxna liv (hon är 16) och Erling tänker att Så vuxen är du inte. Men tillräckligt vuxen för att han ska vilja gifta sig med henne tydligen. Jag vet, jag plockar isär detaljer och människor är inte konsekventa men… Tycker det blir dumt ibland.

Tiril kommer till Island och människor där verkar veta en massa om omvärlden och hur den är trots att de lever isolerat på Island på 1700-talet.
Margit gör ofta tell, don't show (man brukar säga show, don't tell, alltså skriv inte rätt upp och ner vad som händer) så Tiril vet att Mori har en galder så att hon skulle kunna se hans osynliga kompisar. Jag tycker att det hade varit mycket bättre om det hade framkommit i en dialog istället. Att Mori sagt till henne "låt bli den" och varför. Den är ju lite viktigt för storyn.

Sen åker de tillbaka till Norge men måste hålla sig undan för båda är efterlysta. Men fogden skulle säga att Tiril inte var på ön så varför skulle de leta efter henne? Det är mer dramatiskt att säga att båda är efterlysta förstås men nån måtta får det väl vara.

Mori får en hjärnskakning, Tiril plockar med hans galdrar och känner våldsamt av all trolldom från dom. Vet inte varför hon skulle göra det, hon är ju en vanlig människa. På nåt sätt hamnar Den Där galdern i hennes ficka när hon går ut med Nero. Först minns hon inte vad det är för något, vilket känns jättekonstigt eftersom hon tänkte på den, visste vad den gjorde och funderade på att ta den ur Moris säck på eget bevåg. I alla fall får hon se hans följeslagare och gissar att en av dom är Moris far. Han var också med på Moris vandring som en hjälpare men drog då det blev för läskigt.

Tiril/Mori/Erling börjar resan mot Christiania. Nero hör något i någon buske och han och de två männen gå för att undersöka. Tiril blir då överfallen för att männen då rört sig runt lägerplatsen. Jag kanske överskattar hundar men det känns som om Nero borde haft bättre koll på var de var.

Den är inte dålig, ganska meh liksom, i alla fall i jämförelse med Isfolket där bladen vänder sig själv. Känns inte som att det är några stora "pay-offs" heller. Kanske när Erling hutar åt sin syster för att inte gett honom meddelande från Tiril men näe.
Eller att det är mycket lätta lösningar. Känns så osannolikt till exempel att galdern bara hamnar i fickan så där, om inte någon ville ha den där, men det är inget som sägs i alla fall.
Jag känner mig gnällig 😅 vad är bra med boken då? Det verkar lite mysigt där på ön med Ester trots allt. Gillar Erling lite grann. Twisten i slutet var ju lite kul, sättet det lades upp med Catherine (en adelsdam som fuskar i häxeri och vill bli titulerad som sig bör. De hittar Tirils barnmorska som hälsar henne med ers höghet, Tiril är då finare än Catherine).

Nu är textväggen slut. Bra jobbat om du läste ända hit. 🤣

2/5

Inte bara jag som tycker även denna bok är lite trälig att ta sig genom 😉🙈

#13 Förstår att den inte blev lika mycket läst som Isfolket, om folk började och gav upp. Om jag minns rätt så kommer Dolg i bok 4 (i 5 vet jag att han är med) så kanske det var därför serien tog sig för mig i alla fall. Vi får se 😊

Jag tycker det är spännande. Finns det inte människor som kan "dra" till sig saker, så att det var därför Tiril fick galdern i fickan eller snodde hon den?

#15 Hon gjorde nån slags improviserad ritual (för Mori var jättesjuk), med hans galdrar, har till och med för mig att den låg i en egen ficka i hans säck och att hon medvetet undvek att röra den.
Hon snodde den inte medvetet i alla fall, det var så sjukt långsökt att den skulle hamna i hennes ficka helt av sig självt.

#12 Nu har jag funderat och det är rimligt att Tiril är efterlyst eftersom hon ändå sågs på ön. Tänkte jag först.

Men hon blir ju släppt, enligt fogden är hon inte på ön när de griper Ester. De på båten såg någon i kjol i mörkret men de kan ju inte gärna sett så mycket att de hade kunnat ge nån detaljerad beskrivning så… Vad skulle i så fall binda Tiril vid vrakplundringen?

Har i alla fall börjat på tredje boken idag.

#JaJagTänkerAlldelesFörMycket

3 - När mörkret faller

Suck
Näe. Hade jag läst dom för första gången hade de nog varit mer spännande men nu har jag vissa minnesfragment. Det var segt, de irrade omkring i Tiveden ganska länge, till slut blir det lite tjatigt att skogen är trolsk med jättekastklippblock mellan vartannat träd. Ibland tänker jag den kanske skulle gjort sig bättre som film.

Gillar inte Catherine. Inte någon annan heller. De säger att hon har bra sidor i dialog men i denna boken gjorde hon då inget gott alls. Tvärtom. Hon inleder de tre första kapitlena, det var inget förmildrande där alls.
Erling gillar henne dock eftersom hon är bra i sängen. Och det känns som om det är en återkommande grej i Sandemo-böcker; det är sämre som kvinna att ha flera partners, oavsett om man är singel eller inte. Flera av hennes karaktärer är ganska eldiga av sig men oftast bara med en partner eller få utvalda (Ingrid och Tula med demoner till exempel) men inte om man ligger med flera för sitt höga nöjes skull. Mori beskriver Cathrine som "använd", det framstår som ett sämre karaktärsdrag i alla fall. (Ja hon var av en helt annan generation än mig och hade sin bakrgrund så… Det är bara något jag noterat).

Catherine lyckas i alla fall få in dom på Akershus slott på nåt sätt så i nästa bok är det väl möte med mamma Tiril.

Nej, jag gillar inte någon av karaktärerna sådär så att jag hejar på dom eller är investerad i hur det går. Det bästa i den här boken är när Mori ska visa sina hemska följeslagare för att hon inte fattar vinken att han inte är intresserad. Erling blir sur för att de vill skicka iväg honom på promenad ensam och ryter ifrån. Bra gjort.
Jag antar att de låter Cathrine vara kvar för att 1: Erling gillar henne och 2: Hon skulle tydligen inte dra sig för att mörda Tiril eller göra henne illa av svartsjuka. Men som sagt, hon är ju lite inblandad eftersom hon av en slump fick tag i en av bitarna till demonnyckeln. Det är många lyckliga sammanträffanden.

2/5

Hoppas det blir smidigare med nästa bok 😉

4 - Ondskans ansikte

#19 Lite smidigare faktiskt 😊

Det har blivit lite mer spännande, mycket eftersom jag bara minns sm fragment. I denna boken framträder riddarorden lite tydligare och kom inte alls ihåg att de hade ett halsband som gör dom osårbara. Hur kom det sig nu, hur blev de tecknena så starka? Stormästaren är lite läskig, hoppas han inte gör en Tengel den onde (börjar rätt läskig för att sen bli rentav löjlig).

De hittar Tirils mamma, Catherine dödar hennes elake man, Mori skäller lite halvhjärtat på henne men det blir ju ändå enklare med honom ur vägen.
Annars händer det inte så mycket egentligen. Erling och Catherine åker tillbaka till Bergen och jag saknar dom faktiskt lite. Särskilt Catherine har hoppat upp nåt snäpp i "likeability".
Tiril och Mori kan dock inte "hålla det i byxorna" utan gör ett barn, vilket Moris entourage hintar om.
Och på tal om andegruppen; ibland är de tjänare, ibland bevakar de honom eller nåt, jag förstår inte riktigt varför de har med honom att göra? Vad gjorde de innan Mori gav sig på att skaffa Rödskinna-boken? Några är ju symbolfigurer som Djuret och Tomheten, men jag förstår inte vad alla gör där? Hur hamnade Moris far i den gruppen? Ja, han var också en häxmästare och nån typ av skyddsande för honom men hur funkar dom ihop?

Nä men… Även om det inte hände så mycket så var den ändå mer spännande och med mer av riddarna och allt… I am intrigued. Och jag gillar Henrik Russ på nåt skumt sätt. Han är ganska klantig och så men jag vet inte.
Dock är jag inget fan av Tiril faktiskt. Hon har liksom inget utöver sin människokärlek och att hon är djurvän vilket man absolut inte kan missa eftersom det står på varje sida. Men hon är väldigt osjälvständig, frågar Mori om allt.

Svag (men det är ändå en förbättring)
3/5

#20: Jodå, det blir bättre om jag inte missminner mig 😉

#21 Tur det, var ingen bra början med de tre första 😏

#22: Håller med dig 😉

5 - Eldprovet

Jag borde skriva de här recensionerna direkt när jag läst slut böckerna, glömmer allt direkt 🙄

Men Erling och Catherine drog till Norge. Catherine passade på att sno med sig safirhalsbandet som de kommer på att det är en pusselbit.

En grej i den här serien är att alla människor har en hjälpare och, tydligen, så är de långa,blonda hjälparna mäktigast…
Och jag tycker nog Mori är lite för kraftfull. Han hjälper en random bonde att minnas lite mer genom att bara händelsevis lägga handen på axeln. Hur går det till? Hur mycket kostar det Mori att göra det tricket?

Efter att Dolg fötts och fått sitt namn så har det hastigt och lustigt gått cirkus tio år och två till barn har fötts, tvillingarna Taran och Villeman.
Erling kommer och lämnar personligen tillbaka halsbandet som Catherine snodde (hon har "bekvämt" nog dött nu). Erling är också väldigt bekväm att ha, vet lite om allt möjligt.
De ger sig ut för att leta efter någon borg som heter Graben (ibland heter den Gråben). Riddarorden får tag i dom och det slutar inget vidare. Mori är nära nog död, de tog Tiril och Erling försvann på nåt sätt med stenplattorna de hittade.
Dolg får ge sig iväg för att reda upp situationen och småsyskonen smyger med.

Ja men jo. Den är lite bättre, det är spännande eftersom jag som sagt bara minns vagt vad som händer. Jag är nyfiken på vad andegruppen egentligen vill med Dolg.
Von Graben-stormästaren är lite läskig men han ligger på sin dödsbädd nu.
Det nämns i förbifarten att Erling är sexton år äldre än Tiril.

3/5

Jag märker av din beskrivning att jag har glömt i stort allt av den här bokserien.😁

#25 Ja men det är också mycket detaljer och prylar. "Sagan om havet som inte fanns" och safirhalsband och stenfragment som blir en nyckel, hittills två borgar då som ingen vågar gå nära (Tierstengram i Tiveden och Graben-borgen), en silverkalk är inblandad. Ganska många personer att hålla reda på också, levande och andar, riddare, släktingar (Theresas bror är ju kejsare och de verkar ha ett gäng syskon)

Ojdå. Jag har glömt mer än hälften av handlingen i böckerna. Får nog plocka fram dem igen🙈

6 - Irrbloss

Den börjar med ett sammandrag, vilket kanske behövs för det är många delar i den här historien att hålla reda på. Å andra sidan; läser man nånsin en Sandemo-serie långsammare än nödvändigt?

Dolg ger sig iväg för att hämta safiren medan Mori ligger halvdöd under granris och Tiril blivit tillfångatagen av ordensriddarna.
Första delen är bra, till Dolg börjar kliva runt på diverse enorma myrar, det är väldigt segt och utdraget. (Seriöst, det är myr, sen skog och berglandskap och sen en till myr. Svårt att få nåt perspektiv på nåt, hur långt är de från Teresenhof?)

Där hemma väntar Theresa och Erling som börjar fatta tycke så smått för varandra, antar det var därför Erlings ålder kom upp i förra boken (14 år äldre än Tiril). Theresa frågar om hans ålder och det står "Han sa henne den." Varför inte skriva ut exakt?
Erling säger också "Egentligen så har jag forskat i Moris ålder" visste Mori ens själv sin ålder?

Som sagt, första delen tills Dolg beger sig ut på myren gillar jag. Det mesta i boken är från Dolgs perspektiv och han tittar på månen och skickar en känslosam hälsning via den till sin mamma Tiril, vilket ger "hon kom plötsligt att tänka på en månstråle hon sett" typ, lite för i förbifarten. Det förtjänade bättre.

Mori ligger som sagt nära nog död nånstans. Riddarna hade täckt över honom med granris, andarna tog bort det för att senare lägga tillbaka det. De (som i Isfolket) verkar kunna saker och inte kunna saker lite beroende på vad som behövs. Så de kan lyfta saker fysiskt?
Mori är dock inte där när Dolg äntligen kommer fram, ingen ande hade kunnat stanna kvar och berätta detta? Istället slösade de tid på att få lista ut det själva, vad begravningsföljet i byn betydde. Tänker nästan att Nero borde reagerat när de såg det, men det kan ha varit på avstånd.
Var inte beredd på att den skulle sluta när den gjorde, trodde Dolg hann få liv i Mori i denna boken.

Som sagt, mest handlar det om Dolg så är nog generationsskifte på gång. Vilket är rimligt eftersom Tiril och Mori är jättetråkiga sen de gifte sig och framförallt är de ju över 30 vilket är uråldrigt enligt Sandemo-standard. Då kan man ju inte göra nåt roligt.

Började ju bra, var uppe på 3.5 och nosade men nu blir det en svag trea. Gillar Dolg, och hans småsyskon även om de är lite enerverande ibland.

3/5

För övrigt så gillar jag verkligen pocketböckernas omslag. Gillar de bäst, sen Ljusets rike och sist Isfolket.
På e-böckerna (och kanske ljudböckerna också) så är det samma omslag i typ 5 böcker i taget. Gillar inte. Vilka ska det vara ens?

För övrigt två: när jag lever mig in i denna serien och ser det framför mig så ser allt animerat ut. Jag funderar på om den inte skulle göra sig som animerad serie, kanske till och med lite japansk stil. Det kanske är pocketomslagen som gör det? Isfolket "såg" jag oftast vanlig film, men båda kanske skulle animeras istället? 🤔

7 - De värnlösa

Mori är i "dödens förgård" och väntar på att Dolg ska komma med safiren. Han hör en kör med häxmästare och är rädd att hamna bland dom, han vill istället till Det Stora Ljuset så bekvämt nog finns det en tunnel dit i grottan han är så att han prövas ordentligt.
…Fast det känns inte som att han gör det. Ja, han vill till Ljuset men jag upplever inte att det är någon vidare kamp. Han väljer Tiril och barnen ganska självklart.
Läromästaren är en häxmästare, varför är inte han i den här kören? Mycket som är oklart med andarna. De ska bistå Mori men varför och i vad? Tog de bara chansen när han kom i deras väg? Vad pratar alla för språk ens? Läromästaren är gammal spanjor och hur förstår de Skuggan som är från tidernas begynnelse i princip?
Mori träffar sin mor i förbifarten som verkar uppdaterad på deras liv.

Mori hänger där i grottan i sex kapitel innan han räddas. Det är inte så spännande, mest segt, och det känns som om Margit slänger ur sig saker som inte passar ihop eller fördjupas nåt vidare. Som själavandring och självmord. Om någon tar sitt liv får de leva om samma liv men de kommer då inte på tanken att begå självmord igen?? Om man lever ett så jobbigt liv att man tar livet av sig; hur kan det inte komma upp som alternativ i samma situation igen? Jag förstår inte.

Andegruppen och Skuggan kommunicerar inte heller något vidare; Skuggan rent av dimlägger Dolgs letande efter safiren. Varför? Och varför uteder inte prefekten Moris död eftersom det rent uppenbart är mord? Nej, jag vet, det blir mer dramatik så här.

Så nu lever Mori igen och de rider iväg för att hämta Tiril som är i en borg nånstans i Spanien. På vägen dumpar de tvillingarna Taran och Villeman hos en släkting/bekant till Teresa. Eller snarare dennes son. De har en liten dotter som är väldigt kuvad och en son de låst in i en gammal borg. (Så. Många. Borgar. I. Denna. Serien.) Taran och Villeman tillsammans med Danielle letar upp Rafael som sagts vara död.
Dolg vänder tillbaka för att hjälpa till, använder till och med sin safir för detta.
Den historien handlar om en arvstvist i grunden och är ganska ointressant. Men nu kommer Rafael och Danielle in i historien eftersom Erling och Theresa tar hand om dom. Deras "will they/won't they" får för stor plats i mitt tycke, bläddrade förbi det faktiskt.
Både tvillingarna och Danielle har repliker och göranden som inte känns helt trovärdiga för barn.

Bäst: Dolgs och Rafaels fina kontakt.

2.5/5

8 - Ritten mot väster

Serien Häxmästaren eller Hur vi rotade runt i varenda borg i Europa och hittade olika mer eller mindre MacGuffins.

Blä. Jag hade för mig att denna serien var bra. Att jag gillade den.
Läste för ett tag sen att Häxmästaren gick inte lika bra som Isfolket för att det var mer övernaturligt och mindre kärlek. Och ja, i Isfolket var det ju mer omsättning på personer och det blev mer naturliga kärlekshistorier. Här är det samma familj, samma människor så är väl därför Theresa och Erling fick så stor plats. Ja, nån jungfru och en dräng också men inga man direkt fäster sig vid. Det är många i gruppen som drar västerut mot Spanien där Tiril är hålls fången (i en borg, vad annars) men många får inte ens ett namn. Det är bara soldaterna och kaptenen hit och dit. Willy är väl en av kejsarens soldater, han får ett namn.
Men nästa bok är barnen mer eller mindre giftasvuxna så då kanske det blir intressant? I alla fall nåt annat än snubbla runt i borgar hela tiden.

Undertitel nummer två är: När varenda tjomme kan rabbla gamla utdöda folkslag som merovinger och visigoter, kungar och framstående personer.
De säger en del om att "vi borde göra nåt åt den där riddarorden, det skulle vara en tjänst åt världen" men egentligen: Hur påverkar riddarorden världen i stort? Ja, de är makthungriga, hänsynslösa idioter men just i kontext solorden så träffas de väl bara ibland och försöker hitta den där heliga solen?

…Vilket Moris gäng är mycket bättre på än riddarorden, som tur är. De behöver bara nåt decennie för att lista ut det som orden inte klarat på flera hundra år.

I alla fall, det flyter ihop en del för mig men i denna boken eller i någon nyligen så säger Skuggan att ingen har "kränkt" Tiril (de undrar över Dolgs ögon och Skuggan har likadana).
Skuggan: Kommer du ihåg den där drickan du inte visste vad det var? Du frågade Tiril men hon visste inte heller. Du drack den ändå din dumme fan
(det kursiva är mitt tillägg.)

De hittar ett av de ursprungliga soltecknen åt Dolg, trots att det försvann innan Jesus var påtänkt.
Ja, jag raljerar lite för jag är lite besviken. Mindes den som sagt som bättre än detta.

Bäst: Dolg och Nero agerar distraktion när de ska prison breaka Tiril (fast Nero är tydligen så enorm att han når 13-årige Dolg till axlarna??)

2/5

Kul att läsa dina kommentarer och reflektioner.

#31: Kommer inte ihåg att historien var så pass "intetsägande" eller vad man skall säga.

Jag tänkte börja läsa serien nu när jag hade läst ut sista boken av Madeleine Brent. Men jag hoppade direkt till Ljusets rike. påbörjade bok 1 igår 😊🙈

#31 Intetsägande är det väl inte helt men det är liksom inte… Rätt kalibrerat typ.
Jag vet inte hur mycket Margit sysslade med redigeringen men det känns inte som om hon lade överdrivet mycket tid på det, om nån.

Stör mig en del på "Jo förresten.."-tricket hon ofta kör med. Nån kommer på nåt som den glömt som leder till lösning eller genombrott, eller saker som händer "off screen" men kommer inte på exempel nu för det 😅

#33 Förlåt om jag förstör serien för dig, jag vill verkligen gilla den men… Den gör det svårt 😅

#35: Det är ingen fara. Handlingen kommer tillbaka till mig eftersom. Och jag valde själv att gå in och läsa det kunde jag ha låtit bli om jag inte ville ha spoilers 😉

9 - Eldsvärdet

Böckerna verkar ändå ha hyfsat bra poäng på Goodreads, jag förstår inte.

Här börjar i alla fall crossovern med Isfolket. Det känns lite som att dels 1) Margit försöker sälja in Isfolket för de som möjligtvis inte redan läst den och 2) onödigt, lite cashgrab (men jag tror inte det var hennes motivation utan jag tror hon bara saknade Isfolket-karaktärerna.

Sigilion, ödle/reptil/människa-thingy gör entre. Han är jäkligt märklig på alla sätt möjliga. Han är någon slags reptilhumanoid men jättevacker och tilldragande och helt enkelt ren komprimerad könsdrift. Han har någon slags flyghud som en flyghund(?) som han kan fälla ut och flyga omkring som han vill helt obehindrat men jag trodde det var mer till för glidflygning? Inte att man kan hålla sig i luften hur länge som helst.

Handlar mest om Taran och jag gillar inte henne något vidare alls. Hon är bara problem så hennes ordinarie skyddsande ger upp och hon får Uriel istället, nästan färdig ängel. Det är viktigt att Uriel gör det här uppdraget, han hade det för lätt sist, med Blitilda, även om han tjatar på sin chef för att slippa.
Det får han inte och, spoiler alert, de blir kära och Uriel blir människa.
Men i början är han osynlig så Taran gör en version av Moris spökgalder så hon kan se honom och den funkar inte men den gör det? Är det inte en del av grejen att Mori kan magiska saker och Taran är "vanlig" människa? I alla fall förhållandevis, hon hade ju rört vid den blå stenen några sekunder i barndomen (men det nämns inte som en faktor just här, så..?)
Men sen är det ju också att Taran säljs in som en kopia av Sol och det funkar inget vidare. Taran är i bästa fall en Wish-variant av Sol. Sol själv säger att "jordiska män räcker inte till för Taran", varför skulle de inte det? Sol kan jag förstå, hon hade sina issues och var drabbad osv men Taran är ändå vanlig… Eller? Om hon inte hade träffat Uriel då?

När Sol kommer och hälsar på Taran så hör T vargar yla. Sol säger att de följer henne, att hon har förstått att de hör framtiden till. Antar att vargarna är svartänglar men varför skulle de bry sig om henne? I denna boken står det i och för sig att det var 33 miljoner änglar som följde Lucifer ner i avgrunden så han har säkert några att avvara men känns mer "Titta här! Här är en referens till Isfolket som du gillar!" Bara fel.
Sol här känns inte som Sol i Isfolket.

En solriddare vid namn Robert kommer och ingen begriper att han är just det. Jag måste medge att första gången kom det som en överraskning men denna gången känns det som en dead giveaway att det roligaste han sett var en hund som halkade på is och hamnade i vattnet, och inte Tarans "you son of a bitch" som Tiril sa till Villeman. (Det var tydligen Margit som själv sa det till en av sina söner. Tula sa det nog också till Christer i Isfolket)

Stavfel och namn med liten bokstav, inkränkat? Läste Margits självbiografi för ett tag sen (tanken var att skriva om det på denna sidan men jag slarvade bort mina anteckningar) men där skrev hon i alla fall att stavfel och sånt var den allra största skammen man kunde bära typ. Att hon inte insisterade på en korrekturläsare då…

Bäst:Även om jag inte gillar Taran så tyckte jag det var bra att hon röt ifrån mot Rafael när han ville att hon skulle förklara om blommor och bin för Danielle för hon var ju så "erfaren". Rafael förklarar att alla har skyddat Danielle från allt men det borde väl Taran veta, de har ju växt upp tillsammans.

2/5 (men nosar ändå på 2.5)

Tillägg: Jo, Sigilion dödar solordens stormästare eftersom hans soltecken låg under kudden! (!!!) Nog för att ondingarna i Sandemo-verse ofta är ganska dumma och särskilt när det är bekvämt som här, men uppfattade inte von Graben som Så dum. Han försöker ju hålla sig fast vid livet på alla sätt möjliga, VARFÖR skulle han lägga soltecknet under kudden?! Det förklaras inte. (Riddarnas soltecken, förutom stormästarens, gör dom osårbara. Stormästaren har ett äkta, de andras är "hemmasnickrade". Ser fram emot att få veta hur de gjorde för att få DIY-tecknena så kraftfulla 🙄

10 - Dvärgarop

Lite bättre men ganska marginellt. Följer Mori, Tiril, Dolg och Villeman och deras äventyr på Island. De blir jagade av elitriddare från Solorden men inte ens deras fina, färgglada kåpor eller djurtäcknamn kan sätta upp något mot Mori och co. Särskilt inte nu när de hittat den röda stenen.
Jag minns inte ens hur de fick veta att de var på Island men hack i häl är de. (Förutom när de rider åt fel håll eller när team Mori använder alvritt och hinner före superriddarna).
En av superriddarna har lät sig telepati bekvämt nog, då behöver man inte lita på postgången och stormästare Lorenzo får besked snabbt.

Trängd av riddarna kastar sig Dolg över ett stup och hamnar hos Halla. Dubbla L blir DL på isländska så ibland står det Halla, ibland Hadla (och då räknar jag inte andra felstavningar). Man kunde varit konsekvent med den stavningen. Hadla har iaf en son, Bjarni, som hennes svärföräldrar kidnappade. Häxmästarfamiljen drar dit och Mori galdrar lite medkänsla in i svärisarna så Bjarni får åka hem till sin mor.
Men nej! Det är ju jättebråttom av någon anledning så Bjarni får hänga med på det farliga uppdraget Dolg har. KAN det vara så att han behövs? Spoiler: Jajjemän!

Biskop Gottskalk var inblandad i riddarorden och han försökte hämta den röda stenen som ingen av de andra hade en aaaaning om. Gottskalk lyckades inte och som hämnd fjättrade han alvkungen under en fors. Så Dolg och Bjarni ska firas ner med ett alvrep.
Gottskalk dyker upp, Dolg blir förtvivlad men med häxmästare och andar och Skuggor så har de snart manat honom till en blöt fläck.
De får tydligen bara en chans (varför då?), tänk om Bjarni misslyckas?
Klart inte Bjarni misslyckas och sen blir det tillbaka till Gjain och hämta röda stenen.

I födelsegåva fick Dolg ett litet skrin av sin farfar som han ska öppna när han vet att stunden är inne. Detta lilla skrin har gått i arv hur länge som helst, hur visste farfar vad det skulle vara till. Flera har tydligen försökt att få tag i röda stenen, vem då? Riddarna visste ju inget men alverna måste vara försiktiga och hemlighetsfulla ändå. Det är jätteviktigt att Dolg gör allt själv men älvadrottningen skickar med en hjälpreda ändå (och riskerar att det misslyckas?)

Man tycker nästan lite synd om solriddarna för häxmästargruppen är så totalt överlägsna, särskilt nu med röda stenen, så det blir lite tråkigt.
Denna är ändå lite bättre och jag gillar att Villeman får ansvara för blå stenen.

Bäst: Hadlas och Dolgs vänskap.

3/5

Böckerna kommer tillbaka mer och mer eftersom du skriver. Jag förstår nu varför jag inte har tagit mig för att läsa dem igen, trots att jag har läst både Isfolket och Ljusets rike X antal gånger 😊🙈

#39 Låter som att du gillar Ljusets rike mer än häxmästaren? Jag trodde jag gillade Häxmästaren mer än den men vi får se. Mindes ju denna som bättre så 😊

#40: Jag älskar Ljusets rike 😁

Kommer ihåg att jag tyckte den boken om Island och rädda Älvkungen? var spännande. Gillade hur hon beskrev naturen men kommer inte ihåg så mycket mer.

#42 Man blir rätt sugen på att åka till Island, det blir man

En dröm för mig är att få åka till Island på semester. Men det är så förbaskat dyrt.

11 - Skammens hus

Häxmästarfamiljen försöker ta sig hem till Theresenhof men det är lite småbråkigt så de fastnar i en stad. Hela staden är tydligen hemsk, inte bara detta skammens hus.
Villeman heter Vilieman i hela tio kapitel minst! Hur går det ens till? Läste inte nån på förlaget manuset nån gång? Eller var det skit samma för cashen kommer ju rulla in oavsett?
Den här boken ger inte heller något bra intryck, handlingsmässigt. Egentligen skulle hela serien kunnat berättas i under tio böcker men det är hemskt utdraget.

I alla fall, Taran och Uriel snubblar över ett lik. Alla flyttar in i huset liket tillhörde. Eller nej, inte alla. Några blir kallade lite pö om pö till prefekten, Theresa kanske är spion. Det är en fransk häxa som riddarna skickat efter häxmästarfamiljen som sätter idéer i huvudet på nån kapten.
Men SOM TUR Är, har kaptenen en snäll men ful underordnad som gömmer dom i sitt hus så de slipper sitta i fånghålorna. Känns som om det ofta är så att om det är en mindre karaktär som är hjälpsam som denne Bonifacius Kemp (han får faktiskt ett namn) så är dom fula eller i bästa fall alldagliga. Ser någon bra ut är den antingen ond eller införlivas på nåt sätt i familen/kärngruppen (och god då).

Taran fortsätter vara nedlåtande mot allt och alla, inklusive sin tillkommande Uriel. Han har ju inte levt på några århundranden så han har missat lite utveckling. Bl a undrar han var slavarna som ska ro är när de åker båt. Taran säger då "Ingen håller slavar längre, Uriel lille" (osäker på om hon använde Uriel lille just här, men det har hänt iaf). Hon verkar jättetrevlig…

Prefekten i staden tycker att det är en bra idé att de bor hos Blanckes i skammens hus för han misstänker att något inte går rätt till så det passar ju att de kan spionera. Prefekten: "Ni verkar så vakna och mänskliga" så ni kan göra mitt skitgöra (kursivt mitt tillägg).

Det är förstås ingen slump att de hamnar i just detta hus heller, det finns en bok nånstans som ger mer ledtrådar till den heliga solen-gåtan men Skuggan får inte hjälpa till. Det är så många som väntar och hoppas att Dolg ska lyckas lösa allt men han får ingen hjälp till det. Varför? Förminskar det hans insats på nåt sätt? Om det nu är så viktigt liksom.

Hela uppbyggandet med att det är skammens hus och allt är så syndigt och hemskt där… När allt väl avslöjas känner jag ändå bara: jaha.
Vissa titlar kommer jag ihåg vad de handlade om men denna mindes jag inget alls. Jag kommer inte ihåg vad Danielles och Rafaels tillkommande heter eller hur de träffar dom alls.

En annan sak som var störig var att Theresa, Mori och Tiril blir först skickade till prefekten. Sen skickar Theresa bud till Taran om att Theresa behöver Tarans hjälp att minnas nåt. Men sen frågar prefekten eller nån Mori om hans barn och det blir nåt missförstånd och bara Taran och Uriel skickas iväg.

Den där häxan överlevde tills nästa bok men soltecknet hon hade kommit över är förstört. Hon är såklart ingen som helst match för Dolg hur som.

Överdöva istället för överrösta var nytt uttryck.

Bäst: När det drar ihop sig till klimax och det är varmt och klibbigt och oväder på gång och sen kommer ett rejält oväder. Hon kan ju stämningar, Margit. Iofs skrevs det innan om att det var höst på gång så… Det blir lite tvära kast. Inte för att det inte finns Brittsommar osv men man blir lite desorienterad.

1.5/5

12 - Sagor om glömda riken

Det här är inte kul. Har länge tänkt när jag hört om att folk älskar Isfolket att: "Varför läser ni inte de andra serierna då? Inte lika bra men ändå hyfsade."
Det tänker jag inte längre.

Dags att dra till Himalaya för att rädda madrager, hitta fler sol-ledtrådar och döda Sigilion. I den ordningen.
Andarna lärde sig tydligen nåt av alerna med alvrittsgrejen på Island så resan är inget problem. Men gänget färdas genom massa olika dimensioner, blir beskyddade av Isfolket för de har nån slags särställning i dessa dimensioner (?).
Inte alls nån alvritt med andra ord, utan det känns snarare som nåt andarna borde känt till tidigare.

Sigilion var i den heliga solens tempel några nanosekunder. Visserligen var det en sol där också, plus den röda och blå stenen men det räckte tydligen för att Sigge skulle bli helt odödlig. Han är giftig också och sprutar frätande etter.

De ska rädda madragerna och Villeman tänker typ: Hur kommer de reagera när de ser oss? (V och Rafael). "Vi är ganska vackra, man får tänka det men inte säga det". Ja ni ser säkert bra ut enligt människors standarder. Madrager har nog en annan uppfattning om skönhet. Men kanske inte ändå, Taran och Misa bondar över att T blir avundsjuk på Ms långa ögonfransar.

De återvänder till startrummet, där andarna släppte in dom. Det finns ingen väg ut, Sigilion flyger och borgen ligger väldigt otillgängligt. Tur de har kontakter med Isfolket och Shama som kan släppa in dom.
Där i rummet samlas Alla som nånsin nämnts i princip för att höra madragernas berättelse.
Madrager bodde i jordhus men var ändå extremt tekniskt avancerade.
De är rädda för "drakar", pteranodon fanns där tydligen. Eftersom jag älskar hårklyveri och nitpicking så googlade jagoch pteranodon och den namngavs inte förrän 1876. Sabeltandade tigrar som också nämns namngavs 1842 så det är en stund kvar tills Häxmästarfamiljen rimligtvis kan ha vetat om dom. Dessutom, sabeltandade tigrar verkar mest ha hållt till på Amerika-kontinenterna.

Jaja.

I nåt sammanhang säger Skuggan (tror jag) att: Finner ni solen har ni förtjänat att få veta. Exakt vad de kanske ska få veta minns jag inte men det var inget som jag tyckte förtjänade sån sekretess.
Det viktigaste i madragernas berättelse var att de snubblade över lemurernas världskarta, när de ramlade in i en grotta med drakar för att så klart de gjorde.

Sigilion har ett stort hål i en vinge sägs det… Hur kan han flyga?? Inte bara det, han kan flyga Och bära stora tunga grejer under tiden.
Madragerna försökte ta livet av sig men sövde istället ner sig i** några miljoner år. **Och de vaknar igen. Inga problem.
Sigilion odlar en växt som håller alla vid liv, alltså ger dom odödlighet.

När de sen ska ta sig ut från borgen blir Mori sur på Sigge men inte ens hans starkaste galdrar biter. Då skjuter han plötsligt blixtar från fingrarna. Wtf?
De har ju trumfkortet i farangilen men den får inte utsättas för ondskan men den ska vara till försvar? Den blir lite solkig men det är lugnt, Rafael och Uriel ber lite så är den som ny igen.

Det är ju Aldrig nånting verkligen på spel! Det blir så segt. Och det är så utdraget. Skrev att sagan hade fått plats i under 10 böcker men kanske till och med 5 hade räckt?

Åh, just det. Sigilions söner. Avkomman han fick med människor. Sex stycken stora som 12-åringar stod det. Okej, då är det inte så konstigt att de tillsammans lyckas övermanna både Dolg och Mori. Men Nero är större än dom? Vad för miniatyrtolvåringar har Margit träffat? Jag hoppas det är ett stavfel, att det ska stå två-åringar för det hade verkat lite mer realistiskt. Men bara lite.
Ett av mina favoritcitat av Margit är: "Tro inte allt du läser; men låt din fantasi tro det". Jag vill leva mig in i allt men det är så svårt.
**
1.5/5**

#46: Sigillion och Madragerna kommer jag väl ihåg. Men inte själva berättelsen kring dem.

Det verkar inte som jag missar något trots att jag hoppade över Häxmästaren och gick direkt in på Ljusets Rike 😉

#47 Nej, du missar tyvärr ingenting.
(Och nu stör jag mig på att jag inte såg att mina formateringar var trasiga när jag fortfarande kunde ändra)

Jag bara älskade Madragerna men kom inte ihåg vad de kallades.❤️

#49: Tam, Chor, Misa …den sista kommer jag inte ihåg 😊

#50. Misa var väl den enda kvinnliga Mandragen av de tre som överlevt.

#50 Tich!

#51 Stämmer 😊

#51: Japp

#52: Så hette han ja 😁

13 - Klostret i tårarnas dal

Snart är den slut, är ju bara två böcker kvar, blev nästan lite överraskad när jag kom på det. Den här var lite seg också, tog några dagar.

Sist vi hörde ifrån Häxmästaränget så släppte Luftens ande ner Danielle på Theresenhofs bakgård. Hon lyckas ändå gå vilse men räddas av Leonard. L är dräng på granngården och våldtar inte Danielle för att hon har ett monogram på trosorna och han fattar att hon är av fin härkomst. Men visst, han är en "riddersman" 🙄
…Som verkligen gör något storslaget och räddar livet på Danielle. Sån hjälte belönas givetvis med en fond som man får pengar av varje månad, eller ja, i alla fall tills riddare dödar ens arbetsgivare och man får pengar för att kunna köpa gården och man kan lite mer "legit" uppvakta den adliga grannflickan.

I något sammanhang i början (minns inte exakt vad det handlade om, kanske att kvinnorna var ovanligt frigjorda som red i byxor och vanlig sadel?) benämns alla som "Moris kvinnor"….

I alla fall, i denna boken ska de hämta en grej i en borg (f'låt, kloster) för det har inte gjorts sen förra boken. Rafael blir skadad och hittar sin tillkommande i Amelie Starcke. Danielle faller naturligtvis handlöst för Leonard. L följer med till klostret för att leta upp grej, Danielle följer med. Vilken tur för solriddarna så de åtminstone har en svag person att försöka använda som gisslan. De har inte heller någon chans men de får leva och berätta.
Dolg av alla pikar (främst) Danielle och Leonard för att de svärmar för varandra. Kändes ganska out of character för tidigare har det ju alltid låtit att man inte blir förälskad i honom, sex är inte hans område yadayada.

Det var kardinal von Graben som gömt grejer i borgen, bland annat ett försök till att göra en egen sol av guld. De ger den till solriddarna som, trots att Mori och co rider länge, hittar dom på deras värdshus, vet vilket fönster som är deras och kastar tillbaka den.

Så de kommer hem till slut med lemurernas bok och en behändig bricka så att de kan läsa den också.
Men von Graben hade ju inte tänkt ge sig så lätt. Han kommer tillbaka men är inte heller nåt problem för alla övernaturliga kunskaper. Dolg och Villeman ville först inte väcka Mori för han var så trött efter resan men sen kom han ändå och räddade dagen (natten). Sen blev det någon spontan avtackning av alla andarna någon anledning. Förstod inte varför Mori tog just det tillfället i akt att göra det.
Rafael och Amelie ramlar lägligt in så hon får se alla andar ocså, kanske var därför. Har börjat på nästa, hon har inte nämnts alls.

Den var nog bättre än förra, inte för att det hände så mycket intressant, men… Hade velat ha mer av Rafael och Amelie, hur hon tog ner honom på jorden.
Och von Graben-vålnaden försökte strypa Nero vilket nästan hade ihjäl Dolg, så det var typ ett fint ögonblick i bokens allra sista scen när de två tillsammans processar hur tätt de är förbundna. Men man undrar ju varför de är det. Minns inte om det fick något svar.

Bäst: Rafael och Amelie. Och bäst vet jag inte men jag gillar ändå att Tiril inte är så äventyrlig av sig längre. Hon tycker snarare att det är jobbigt att de andra vill ut och leta saker i borgar hela tiden. Det är lite uppfriskande men man får i och för sig sällan höra från henne trots att hon var huvudperson en gång i tiden.

2/5

14 - Frostens dotter

Hm, ja.
Den var väl okej. Jag gillar Maria lite. Hon har en diffus sjukdom men den visar sig inte alls i början och så är hon helt plötsligt jättesjuk och kan knappt stå på benen. Men hennes och Villemans relation är ganska fin.
Maria äger marken där den heliga solen är gömd. Några i familjen drar då upp till Sverige nånstans medan några är kvar. De har en husjungfru som spionerar och det Måste Mori rida efter och berätta. Varför inte bara skicka bud med en ande? Men ja, han behövs ju där.

Kom på en grej men jag minns inte om det hände i denna boken eller förra, det var nog förra. Men Moris andar visade sig i en dröm för Tiril för en herrans massa år sen. Där ger de henne tips om att en viss sorts galder kommer bli nödvändig i framtiden. När hon berättat hämtar Mori sina galdrar och hon bränner sig på den rätta.
Återigen, hur visste andarna att den skulle bli nödvändig? Varför frågar de inte bara? De verkar ha samma mål som Skuggan men de vet inte vem Skuggan är?
Störigt.

Det är möjigt att jag missar något eller så har det inte kommit en förklaring men jag har för mig att det stått typ att de lämnade kvar de tre heliga stenarna för att de som vaktade dom skulle kunna komma in genom porten. Men varför tog de inte med sig allt och alla när de gick in första gången?

Myren där solen är gömd är förhäxad, eller det göms något ont där. Det är Hiisi, så det är en himla tur att Maria är av finsk härkomst och kan mana bort honom. Fast först fryser han ner några av hjältarna. De kan inte röra sig men kan tänka. Fy fasen vad jobbigt att inte kunna blinka.

Vi nåt tillfälle så konstateras det att: nu är vi i Norden, nu kan Isfolket visa sig. Men det kunde de väl innan med? Sol var ju nere i Österrike och jagade Sigilion.

Bäst: Hm, kanske när Maria och Villeman går på stan och han skäller ut folket för att de är taskiga mot henne.

2.5/5

15 - In i det okända

Då var det sista boken.
Händer ändå hyfsat mycket men jag blir osäker ändå på vad som händer i vilken bok. Den där Hiisi ville ha ett människooffer och får det i form av de allra flesta medlemmarna ur solriddarordern.

De är i ett dödläge och Taran springer och hämtar stenarna i Marias stuga (? tror det var stenarna hon skickades att hämta. Jag läste ut denna igår, jag kan inte komma ihåg handlingen hur länge som helst 😅)
Riddarna ser henne lämna och följer efter. Hon funderar på att springa runt i skogen men inser att hon skulle höras alldeles för mycket. Som tur är är Sol standby och hon lurar ut riddarna åt fel håll. Men riddarna funderar inte över varför Sol inte hörs i skogen.

Sen ska då solen hämtas och det är absolut jätteviktigt att Dolg gör allt själv. Igen: varför? När porten öppnades förra gången så hade de byggt pedistaler för stenarna och de kollar runt men hittar inga rester av sagda pedistaler. Varför skulle de finnas kvar när det var så länge sen att inte ens havet fanns kvar är det ingen som undrar.

Tiril av alla människor har föraningar om att nåt kommer att hända någon av hennes söner men det är inget som bekymrar Mori i alla fall. Dolg är förvisso på helspänn och allt hänger på honom. Det tycker jag är bra skildrat, hur massa varelsers hopp hänger på om han lyckas eller inte.

När solriddarna gick ner sig i myren så var Prinsen och Fursten kvar (de får namn till slut) och de säger höviskt hej då till Dolg. MEN de kommer ändå tillbaka och förstör alltihop och jag känner inte att jag fick någon bra förklaring till varför de typ ändrade sig. Och Mori tar upp jakten på dom men Dolg vet inte att Mori inte gick in genom portarna heller. Prinsen och Fursten "dödar" Mori och där får han ligga i några århundranden. ända till bok nr 2 av Ljusets rike om jag inte minns fel.
Så, jobbig cliffhanger men som Margit skriver i slutet så blev det ett bra ställe för att sluta serien eftersom det inte bara är Häxmästaren längre utan Isfolket kommer med. Häxmästarefolket?

Bäst: Dolgs interna känslostormar kring hela uppdraget och bäst är väl fel ord men slutet är hjärtskärande. När han letar efter andra portar nånstans i ett vulkanområde på Island och sen inser att det finns inga där och han orkar heller inte ta sig ut till folk. Kanske är han odödlig på det.

Betyg: 3/5 för Dolg
Hela serien: 2.75 Känner inte att den är värd en hel trea ändå.

Inte en enda bok gav jag nåt över 3 poäng. Så medelbetyget blir 2.33, i jämförelse med Isfolkets 2.87.
Ska försöka läsa något imellan innan jag börjar på Ljusets rike, "rensa gommen" lite.

Du kom igenom tillslut 😉

#57 Till slut!

Det var intressant läsning och det kommer bli så intressant att läsa Ljusets rike nu när jag trodde att Häxmästaren var bättre än den serien innan.

Ljusets rike är min favorit i triologin. Och man får faktiskt ett riktigt avslut i den serien 😉

#59 Oj, jaså? Jag ska inte ge mig på att ranka dom innan jag läst den igen men Isfolket hamnar nog högst där oavsett. Vad gillar du med den serien?

Ja, det är mycket med den serien. Isfolket och Häxmästarna sammanstrålar. Lemurerna, Främlingarna folket överlag.

"De äldre" av både Isfolket och Häxmästarna överlämnar det mesta till den yngre generationen (hit räknar jag även Marco och Dolg), men de gästspelar ändå ibland.

Det är svårt att sätta fingret på exakt VAD det är som gör den serien så bra. Tror det är en kombination av flera olika komponenter.

Jag tycker också att det finns en hel del intressanta historiska berättelser, både om folk och platser. Jag älskar ju sånt. Jag brukar googla ibland om jag ser ett folkslag som jag blir nyfiken på. Exempelvis Skyterna och varjagerna som förekommer utanför i Mörkret 😊